Här är jag

Ett självporträtt av min dotter.

Ett självporträtt av min dotter.

Precis som Nora är jag mamma och ryggmärgsskadad. Nora och jag är med och driver projektet ”mamma pappa lam”. Jag vill berätta och ge andra i samma situation den informationen jag aldrig fick när jag väntade mitt första barn.

År 2007 skadades jag i en bilolycka och har sedan dess varit förlamad från midjan och nedåt. Jag var 26 år när jag skadade mig. Min första fråga efter uppvaknandet var ”Kan jag få barn?”. Svaret jag fick var en tegeltung bok i medicinlitteratur. Det var ett tufft år som följde. Jag kände att rehabiliteringen, som jag uppfattade det, försökte få mig att omdefiniera min personlighet – utifrån mitt nya funktionshinder. Jag vägrade. Jag var envis och sökte mig tillbaka till där jag var i livet innan jag skadades. Så efter färdiga studier, flytt och några runder på arbetsmarknaden var det dags för en ny utmaning – familj!

2010 föddes min och min sambos dotter. Om jag ska vara ärlig är jag inte säker på vad jag gav mig in i när jag blev gravid. Det fanns så många frågor kring min kropp och hur den skulle reagera som ingen kunde svara på. Alla var väldigt snälla och tillmötesgående, men svaren jag fick var nästan alltid ”Vi tar det problemet när det kommer”. Det är inget svar som gör en lugn precis, snarare tvärtom. Nu i efterhand har jag förstått att vården för ryggmärgsskadade gravida ser väldigt olika ut beroende på var i landet man befinner sig. Min förhoppning är att det här projekt ska ändra på detta. För jag önskar ingen den ovissheten som jag kände. Jag har nu förstått att jag praktiskt taget kunde ha blundat för min kropp skötte allt. Jag är så imponerad av min kropp!

Jag kommer att skriva här på facebook om mitt liv och vardag – om det finns några frågor så svarar jag gärna på mail/kommentarer. Nu ska jag iväg och hämta på dagis… på återseende!

Publicerat i Anna, Blogg Märkt med: , ,