ett litet vardagsäventyr

konsumkasse

tadaa! Resultatet efter en timme…

Efter jag har hämtat min dotter på dagis brukar vi gå och handla mat. Konsum och dagis ligger båda i vårt kvarter så det är inte långt, men blir ändå av ett litet äventyr. Jag känner alltid att jag måste ha tänkt igenom varenda möjligt scenario som kan hända för att jag ska kunna förebygga en situation som jag inte mäktar med. Vad händer om min dotter sliter sig och springer mot den trafikerade gatan? Kan jag med min rullstol hinna med? Vad händer om jag har köpt så mycket mat att jag inte kan manövrera rullstolen på vanligt vis? Stora blöjpaket som glider av eller ömtålig frukt… Det finns tusen saker som jag frågar mig – kanske låter jag ängslig men det är inte så jag uppfattar det. De här tankarna är inget jag pratar om de bara kommer som en säkerhetsåtgärd. Jag kan ju inte ljuga och säga att en person i rullstol är lika smidig som en normalt fungerande person. Då måste det finnas andra saker som man får göra, t.ex. läsa av miljön och förebygga eventuella händelser. Jag distraherar och pratar, mycket. På vägen från dagis till Konsum brukar jag undvika att gå förbi en lekplats för jag orkar inte dra min dotter därifrån. Hon börjar bli så stark och envis. Visst är lekplatsen rolig, men om man måste hem och laga mat med en trött liten flicka har man inte tid att ”fastna” på lekplatsen i 2 timmar. Om jag inte hade suttit i rullstolen skulle jag kunna ta ett vilt protesterande barn under armen och gå min väg, men det kan jag inte. Som tur är tror jag inte min dotter märker av mina listiga planer för att få vardagen att vara så smidig som möjlig. Men att tänka och analysera tar kraft. Jag tycker att jag alltid är på min vakt (även om det inte ser ut så kanske) – jag har stenkoll! Men det måste självklart få finnas små ventiler. Så väl inne på Konsum står jag och min dotter, på hennes begäran, och tittar igenom alla barntidningar… puh. Bamse, Kalle Anka, Princess, Tom & Jerry, Pets, Bilar, Robot, Gustav, Musse Pigg & co och så vidare. Det tar aldrig slut och varje tidning har en liten extra plastgrej som min dotter vrider och vänder på och frågar Varför? Vad har man den till? En timme efter att vi har lämnat dagis är vi äntligen hemma och kan börja laga mat.

Publicerat i Anna, Blogg Märkt med:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.