Kolmården

En heldag på Kolmården och de enda foton mamman lyckades ta var under den obligatoriska getklappningen.

En heldag på Kolmården och de enda foton mamman lyckades ta var under den obligatoriska getklappningen. Suck!

I lördags spenderade vår lilla familj en heldag på Kolmården. Trots att jag är en hyffsat stark paraplegiker är backarna i Kolmården mer än vad jag klarar utan hjälp. Att ha med en barnvagn på en sådan heldagsutflykt är inte ett alternativ. När vi packade ur bilen och såg alla fem-sexåringar som föräldrarna satte ner i barnvagnar kunde jag inte låta bli att fundera på att vår lilla trots allt har lite andra förutsättningar. Hon får gå själv, dela vagn med mamma eller rida på pappas axlar. Enda gången det egentligen är ett problem är när hon ska sova. Ja, och när hon inte vill samma sak som mamma och pappa. Vi måste planera, stimulera och entusiasmera på ett helt annat sätt än de föräldrar som kan spänna fast sitt barn i vagnen med en glass när humöret börjar svikta.

Vi fick en toppendag. Dagens höjdpunkt blev delfinshowen. Jag trodde aldrig en tvååring kunde bli så exalterad över hoppande fiskar, men det blev hon. Vi vuxna tyckte också att delfinshowen var häftig, men skrattade minst lika mycket åt Idas applåder och hejarop. Min barndoms safaribiltur är utbytt mot safari i gondol över parken. En nyhet som jag verkligen uppskattade. I nästan en halvtimme svävar man ovanför lejon, zebror, giraffer, björnar mm. Vårt sällskap tyckte att det var ett så trevligt avbrott att vi seriöst funderade på att fråga om vi kunde få åka ett andra varv.

Vi hängde på låset när Kolmården öppnade kl 10 och var bland de sista att gå ut när de stängde klockan 17. Då hade vi ändå rationaliserat bort elefanter, tigrar, rovfåglar och en hel del annat. Vi var rätt slitna alla tre. Ida, som inte hade sovit middag, somnade innan vi hade hunnit ut från parkeringen. Petter, som hade fått putta på mig, bära på Ida och springa efter henne däremellan somnade innan vi hunnit ut till E4:an. Vi var alla överens om att detta är en utflykt vi vill göra om, men visa av erfarenhet borde vi haft en bärstol eller bärsjal med till lillan.

Publicerat i Nora Märkt med: , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm


växel: 08 - 555 44 250