Det bästa med att vara mamma

Lycka är att hitta en snigelkompis på väg hem från förskolan.

Lycka är att hitta en snigelkompis på väg hem från förskolan.

Det har blivit några tidningsintervjuer under det senaste halvåret på temat att bli mamma och vårt projekt. En fråga som har dykt upp flera gånger framemot slutet av intervjun är ”vad är det bästa med att vara mamma?”. Jag har funderat lite på frågan. Mitt svar är glädjen. Ida påminner mig flera gånger i timmen om hur härligt livet är och hur mycket saker som jag tar för givna som det finns att upptäcka.

Det är helt underbart att komma till förskolan efter en riktigt pissig dag. Det spelar ingen roll vad lillan gör när jag kommer, hon släpper allt hon har för händerna, rusar mot mig, ger mig en bamsekram, kryper upp i min famn och riktigt gosar in sig. Därefter kryper hon ner igen och leker vidare. På väg hem från förskolan väntar ett nytt äventyr bakom varje krök. Det ska hoppas från trappsteg, klättras över bommar, vattenpölar är till för att plaska i, främmande människor är till för att lära kännas. Det kan ta en timme att gå den knappa kilometern hem, men vad gör det när vi inte har bråttom.

Ida påminner mig också om hur fantastiskt det är att utvecklas, att tänja sina gränser och lära sig nya saker. Vi är just nu inne i en ”kan själv”-period. Det är lätt att tänka att saker och ting går snabbare och blir bättre, om jag hjälper till. Som att ta på de röda kardborreskorna som ibland är lite luriga. Eller att bre smörgåsen, eller hälla upp mjölken. Men när jag hjälper till missunnar jag lillan triumfen att få lyckas själv. Leendet som visar sig på läpparna när kluriga saker går hennes väg är värt många minuter av väntan och otålighet.

Jag simtävlade i många år, men la baddräkten på hyllan för drygt 10 år sedan. Simning är en sport som kräver många timmars träning om man ska hänga med eliten. När jag tränade som mest spenderade jag 20 timmar i veckan i bassängen. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden har jag svårt att förstå vad som motiverade mig. Ida påminner mig om det. I bassängen kunde jag väldigt konkret se hur jag utvecklades, slog personliga rekord och tänjde mina gränser. Ida gör det hela tiden. Saker hon tar sig för ska helst vara på gränsen till vad hon klarar, då är det som roligast. Hon bryr sig inte heller om huruvida de andra barnen på förskolan redan klarar de saker som hon sitter och klurar på. Det där med att jämföra sig själv med andra har hon inte riktigt kommit på ännu och det tycker jag är otroligt befriande.

Så det bästa med att vara mamma är helt klart den odelade glädjen och lyckan att få uppleva det stora äventyret livet!

 

Publicerat i Blogg, Nora Märkt med: , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.