det regnar ute

IMG_4167

Jag sitter i ett regnigt Malmö och tänker på allt som har hänt. Tiden den flyger förbi. Förra veckan anordnade Mamma Pappa Lam en konferens i Stockholm. Det var ca 60 deltagare och föreläste gjorde Karin Petterson, Claes Hultling, Dorthe Forsell och vi tre från Mamma Pappa Lam. Det var jätteroligt att så många anmälde sig till vår konferens! Och så bra föreläsare – stort tack! Jag tror att jag hade någon övermänsklig energi att åka till Stockholm och arbeta intensivt i två dagar. Det är nämligen så att jag och min sambo inte får sova så mycket med två små barn där hemma. Men jag antar att alla småbarnsföräldrar mer eller mindre går i en dimma av trötthet. När jag kom hem fick jag den här teckningen. Det ser kanske inte så mycket ut för er, men detta är den första gubben som sitter i rullstol som min dotter har målat. Det är gubben till höger som sitter i en rullstol. Jag undrar vad det betyder att hon kan formulera sina tankar kring min rullstol så tydligt nu att de även figurerar på teckningarna. Fascinerande tycker jag! Nästan varje dag frågar min dotter mig när jag ska sluta sitta i rullstol och jag svarar varje dag att jag inte vet. Min dotter verkar inte alls besviken på att jag sitter i rullstol, men det är så mycket som hon skulle vilja göra med mig utan min stol.

Min lilla son reser sig och går runt alla möbler där hemma. Istället för att krypa kravlar han sig fram i ett rasande tempo. Nu har han även lärt sig hur han ska göra för att jag lättast ska lyfta upp honom från golvet. Han ställer sig upp vid ena hjulet. Sedan tar jag ner min arm där han lutar sig över armen. Jag håller honom kring bröstkorgen och sedan lyfter jag honom med hjälp av att skjuta upp mig med den andra armen. Ibland klättrar min son även upp på mina fötter och låter sig lyftas därifrån, men det är lättare att lyfta från sidan tycker jag.

 

Publicerad i Anna, Blogg




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250