Gissa bilden!

Vad är det du ser?

Vad är det du ser?

Jag har inte bloggat på ett bra tag. Det beror mest på att det är mycket som händer, både i projektet och privat. Mycket tankar som snurrar och att jag då har haft extremt svårt att sätta mig ner och få ihop det hela till ett blogginlägg. Nu ska det bli skärpning på detta. Lovar! Ge mig gärna lite uppslag, det är mycket lättare att skriva när jag har ett tema.

Idag tänkte jag gå ut lite lugnt och låta dig få fundera lite. Söndagen var en sådandär dag då allt körde ihop sig för vår familj. Jag var bortrest och skulle komma hem sent söndagkväll. När Petter fick en förfrågan om att föreläsa i Sarajevo på måndagseftermiddagen trodde vi att det skulle fungera. Vad vi inte visste var att han behövde åka söndag morgon för att komma ner i tid. Det var lite av en chock och mycket dåligt samvete när vi insåg att Ida såg ut att bli ensam och övergiven i Malmö i  närmare 16 timmar. Tack och lov hade vi vänner som ryckte in och tog sig an henne.

Måndag förmiddag åkte jag dit för att hämta henne efter att inte ha sett henne på nästan fyra dagar. Ida kröp upp i min famn, gosade in sig och berättade att hon har saknat mig. Mitt mammahjärta smälte rejält. I handen höll Ida stolt en teckning som hon hade ritat till mig. Jag noterade att figuren på bilden inte ut riktigt såg som figurerna brukar. Vad tror du att bilden föreställer?

Efter Annas inlägg förra veckan tänkte denna egocentriska mamma självfallet att Ida saknat sin mamma så mycket att hon ritat mig. Tji fick jag! ”Men mamma, det är ju JAG som cyklar på en cykel med TRAMPOR på”.

När jag tittar lite närmare på bilden är det uppenbart. För någon vecka sedan bytte vi ut Idas springcykel mot en ”riktig” cykel och det upptar hennes tankesvär betydligt mer än vad jag gör, och definitivt mer än vad min rullstol gör!

Publicerad i Nora Taggar: , , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250