Bloggarkiv

gästbloggare: Roadtrip

IMG_7612

Gästbloggare: Åsa
Jag och min assistent Tina hade bestämt oss för att åka till badhuset med respektive barn. Ludwig och Emma.
Dessa två barn har någon form av ”hatkärlek”relation till varandra. De älskar att retas och ja, de är ensamma barn båda två med tillhörande ”cocktail” av att få på sitt eget vis hela tiden. Vad menar jag då? Jo allt! Ärligt talat så beter de sig som syskon:
– Jag vill inte byta om här!
– Jag vill inte byta om där!
– Ska Åsa vänta här alldeles själv?
– Gå ingenstans mamma,vi kommer snart!
– Men Ludwig, din mamma kan ju inte gå, hon sitter ju i rullstol!

 

Väl inne i badhuset:
– Jag vill åka vattenrutschbana!
– Jag vill bada i bubbelpoolen!
– jag vill basta!

IMG_7613 IMG_7614

Det enda som de båda verkligen kunde enas om var att de ville äta glass. Typiskt nog var caféet stängt så då började det om igen:
– Jag vill äta glass på McDonalds!
– Jag vill äta på Max!
– Jag vill ha en naturell cheesbörjare med ketchup, och glöm inte att jag vill ha ost också!

Väl på McDonalds trappades det hela upp ytterligare:
– Jag vill ha tre paket kycklingvingar och en milkshake!
– Jag vill ha strips!
– Nej jag ångrade mig. Jag vill ha en Mcfeast Istället för kycklingvingarna och en äppelpaj istället för milkshaken!

Jag säger inte att vi vuxna var ett dugg bättre. Notan landade på 300 kr blankt! Vi stannade vid en liten skogsglänta och festade på våran inte allt för nyttiga middag. Och för att ta en selfie förstås. Till bloggen!

Om någon sett eller hört oss hade nog en tanke varit: Jäkla galningar!

Vi ses!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg

familjeträff i Malmö

FAMILJETRAFF2Kom på Mamma Pappa Lams sista familjeträff den 22 maj i Malmö!

Denna gång öppnar jag dörrarna till min trädgård – varmt välkomna! /Anna

Publicerad i Nyheter

gästbloggare: Vårkänslor

IMG_7473Gästbloggare:  Åsa
Klockan är snart sex på morgonen och utanför mitt fönster är himlen blå.  Allt är så där fantastiskt orört som det bara kan vara under de första timmarna av dagen. Innan allt drar igång. Jag älskar den här tiden. Hjärnan är utvilad och allt är nytt.

Jag har burit på en personlig konflikt under en tid och lösningen till denna konflikt fick ett avslut i torsdags. Jag kunde slappna av efter en hel del inre spänningar. Detta är givetvis ingenting Ludwig vet någonting om men han fick vara med och fira. Coca-Cola popcorn och film stod på menyn! (Fast det bara var torsdagskväll!)

Eftersom jag varit så ockuperad av denna konflikt måste jag nu något försenad ta tag i mitt arbete som egen företagare. Löne-arbetet måste slutföras och arbetsgivardeklarationen ska in till Skatteverket. Jag måste rapportera till pensionsvalet och lämna in papper till försäkringskassan.  Ansökning till kommunen angående sjuklönekostnader står även på listan. Ja och sen var det det där med lönesamtal och löneförhöjning.  Assistenternas semestrar ska  planeras. Frågan är om jag kommer behöva anställa nya sommarvikarier? Det är en utmaning. Tur att jag älskar utmaningar!

Ärligt så är jag otroligt stolt över mig själv. Jag kan ju! Den största vinsten var nog hand- och armrekonstruktionerna. Jag har ju nu kontroll på mina rörelser på ett helt annat sätt. Hand operationerna har möjliggjort en obehindrad tillgång till användandet av mobiltelefon och dator. Att äta med vanliga bestick och hålla i ett glas var också en gigantisk vinst.

Allt detta bidrog till ett ökat självförtroende där jag kunde börja ställa krav på min omgivning i stället för tvärtom. Det som till en början inte var förhandlingsbart blev nu förhandlingsbart. Det som från början var hugget i sten var inte längre givet. Ju gladare jag blev desto mer goda saker kom i min väg. I dag är jag helt övertygad om att ”attraktion of law” fungerar. Den ”universella lagen” om att lika attraherar lika. Om jag är positiv så attraherar jag positivt och så vidare. Nu kunde jag ta upp kampen om min son. Ja, det har varit en kamp.

IMG_7474 IMG_7475

Jag avslutar med ett citat från Buddha:
”Allt vi är, är resultatet av vad vi tänkt. Sinnet är vårt allt. Vi blir vad vi tänker.”

Vi ses!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , , , , , ,

gästbloggare: i hemmet

IMG_7464
Gästbloggare:
Jesper

Vad gör ett barn den första tiden?
Jo, barn dom sover, äter, kräks, kissar och bajsar.
Vad behövs då i hemmet till ett barn?
En säng, en matstol och ett skötbord.

Och när man då ska välja så finns det en hel uppsjö av alternativ, fast inte för mig med min skada. Urvalet blir lite mer begränsat. Men efter lite letande så bestämde vi oss för följande.

IMG_7462

IMG_7463
Säng
Jack och Lily, vilket är en säng som går att justera i höjd. Samt att en av sidorna går att fälla ner, så att lyftet blir så enkelt som möjligt. Jag ställer mig längsmed ena långsidan och nästan för över min son till sängen. Och ett extra plus i kanten är att den lätt går att rulla och flytta, så att vi kan ha den bredvid vår säng på natten. Sänghöjden justeras med verktyg. (Babyringen, kostnad 1295:-)

 

IMG_7465

Matstol
Vi köpte oss en gammal hederlig Hokus pokus och med en bra lyftteknik är det en suverän stol. Den är robust och stabil och går bra att luta sig mot. Jag hoppar fram i rullstolen, lyfter min son med båda armarna men har vikten mot en arm, den armen som är mot stolens ryggstöd (se bild). Och lyftet sker i sidled. Den har dessutom tre funktioner, ett bord att leka vid, en bil som gungar och en vanlig matstol. Stolen väger lite men de tror jag att man klarar. Man kan justera stolen och då handlar bara om att tex. ha den från stående till liggande. Från stol till att bli en gunga. (Babyringen, kostnad 1195:-)

 

 

 

IMG_7461

Skötbord
De här skötbordet köpte vi på IKEA och den enda justering jag gjorde var att jag sågade av en bit på benen för lägre höjd. Fördelen med detta bordet är att jag kommer in under med rullstolen och på så vis kommer åt lättare och har bättre balans. När jag ska byta blöja på min son brukar jag även hoppa fram i min rullstol för att nå lite bättre. Skötbordet kan längre fram bli en byrå. (IKEA, kostnad 1495:-)

TIPS: Numera finns det även ett skötbord som heter Stuva (kostnad 1505:-) som sen kan bli ett skrivbord. Fanns inte när vi köpte vårt, annars hade vi nog valt det istället.

 

Har ni några frågor skriv gärna dem i kommentarsfältet, så svarar jag gladeligen!

…………………………………
Gästbloggare: Jesper
Skadenivå: paraplegiker
Barn: Bernhard 7 mån
…………………………………

Publicerad i Blogg, Carolina & Jesper Taggar: , ,

Gästbloggare: förväntningar

IMG_7435Gästbloggare: Åsa
Ännu en vecka har passerat och två assistenter har använt min toalett för att gå in och kräkas. Magsjuka med andra ord! Ludwigs födelsedagsparty blev inställt då han var sjuk. Ludwig med influensa. Jag med influensa. Assistenter med både lunginflammation och halsfluss. På grund av detta stoppades även party försök nummer två. Istället för söndag så fick det bli måndag annandag påsk. Givetvis tyckte jag synd om Ludwig. Den energin tänkte jag använda till att fixa ett riktigt bra födelsedagsparty!

En disco lampa blev inköpt. Ballonger blåstes upp. Både sådana som lyser i mörker och vanliga. Nya fina planscher dekorerade vi Luddes rum med. Vimplar och terpentinet köptes in. Och ett glitterdraperi. Ljus med tomtebloss effekt  och till sist ett rejält gäng med helium ballonger! Chips  popcorn ostbågar och godis införskaffades. Tårta och kakor köptes. Sen bakade vi cup cakes med grön glasyr!

Nu hade jag det perfekta partyt men på grund av att jag i sista sekund bytt tid inga barn! På Söndagskvällen var det bara en som förmodligen skulle komma men systern hade blivit magsjuk så det var inte säkert. Två barn var borta på påskmiddag. En hade åkt till sin pappa. En annan hade en morfar som fyllde år. Ett syskonpar kunde inte komma då  flickan kräkts hela natten. Och där var den igen… känslan av att inte kunna göra tillräckligt…Känslan att Ludwig skulle bli ledsen…

På morgonen hintade jag  att det kanske bara blir Irma som kommer och ett helt fat fullt med cup cakes. Svaret jag fick var så fint:

– Bara Irma och jag? Det kan ju faktiskt bli mysigt. Jag är glad bara det kommer någon….

IMG_7437

IMG_7436
Det blev party. Det  kom barn och de hade roligt. Ja alla utom en. Han hade ingen lust att leka med de andra. Han ville vara med mig. Lite stressad försökte jag bemöta honom och finnas till hands. När det var tio minuter kvar av kalaset så talade han myndig om för mig att ringa till hans mamma och be henne komma och hämta honom. Jag frågade  honom varför och svaret var så tokigt att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta:

– Ta inte det här på fel sätt nu. Men jag har varit på bättre kalas. Blev du ledsen nu?

Jag replikerade att lite ledsen blev jag.  Han svarade med att klappa på mitt sprayade uppsatt hår. Inte jämsmed utan åt fel håll så att jag fick en tuppkam! Min assistent Tessan stod en bit längre bort och bet sig i läppen och tittade ner för att inte falla ut i skratt!

Ludwig var iallafall supernöjd med kalaset och resten av barnaskaran med för den delen. Dessutom var mamma helnöjd!
Slutet gott. Allting gott.

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250