Bloggarkiv

Borta!

Det är sällan det går som jag tänkt mig på IKEA

Det är sällan det går som jag tänkt mig på IKEA

En lördagen strax innan jul åkte jag och lillsnorpan för att möte upp med lite vänner och käka julbord på IKEA. Jag var redan på förhand lite skeptisk till idéen. IKEA i värsta julruschen är inte min favoritplats. Jag tycker att mycket folk på liten yta är jobbigt. Lite extra jobbigt på grund av att det är svårt att ta sig fram med rullstol. Än mer med en aktiv treåring som inte vill sitta still. Jag bestämde mig dock att jag inte ska vara en surtant utan haka på det roliga initiativet.

Allt gick suveränt ända tills vi hade ätit upp och det var dags att gå på toaletten. Vi fick vänta en kvart på handikapptoaletten/skötrummet. En kvart som Ida hellre skulle tillbringat på annat håll (och jag med). Mängden spring i Idas ben hann växa sig till otygelbara proportioner under denna tid och när vi väl var klara på toa gick det inte längre att tygla. Hon sprang som ett skott ut från toaletten ut mot restaurangen. Jag kom efter i full fart, men stoppades snabbt av hungriga julshoppare som kom i min väg. Ida sicksackade sig däremot snabbt fram emellan dem. Det lilla rosaklädda yrvädret försvann utan att bry sig det minsta om mina försök att kalla tillbaka henne.

Jag kände mig som världens sämsta förälder och insåg snabbt att jag har svårt att reda ut denna situation själv. Det enda jag såg var ett hav av ben och fötter som inte gick att forcera. Snabbt som attan högg jag tag i en lång man som jobbade i restaurangen och bad honom hjälpa mig leta efter en tre äpplen hög, snabb, rosaklädd treåring med lockigt ljust hår som står åt alla håll. Det tog honom inte många minuter att lokalisera henne i restaurangens lekhörn.

Ida hade tyvärr inte hunnit fatta att hon blivit av med mig och tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att hålla mig borta tillräckligt länge för att hon skulle börja sakna mig. Istället blev det en utskällning som heter duga och rask hemfärd. Väl hemma igen pratade vi om incidenten. Ida var ledsen för att hon hade sprungit iväg och visste verkligen att hon hade gjort fel. Resten av kvällen var hon världens mysigaste unge.

Jag tycker verkligen att dethär är jättesvårt. Min dotter är aktiv, idérik och frimodig, men inte mer än andra barn. Hon tycker om att upptäcka världen och busa, men hon lyssnar också för det mesta. Jag kan inte ha full kontroll hela tiden och tycker inte att jag ska ha det heller. När det inträffar händelser som den på IKEA blir jag sjukt frustrerad över min oförmåga att springa.

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , ,

Kolmården

En heldag på Kolmården och de enda foton mamman lyckades ta var under den obligatoriska getklappningen.

En heldag på Kolmården och de enda foton mamman lyckades ta var under den obligatoriska getklappningen. Suck!

I lördags spenderade vår lilla familj en heldag på Kolmården. Trots att jag är en hyffsat stark paraplegiker är backarna i Kolmården mer än vad jag klarar utan hjälp. Att ha med en barnvagn på en sådan heldagsutflykt är inte ett alternativ. När vi packade ur bilen och såg alla fem-sexåringar som föräldrarna satte ner i barnvagnar kunde jag inte låta bli att fundera på att vår lilla trots allt har lite andra förutsättningar. Hon får gå själv, dela vagn med mamma eller rida på pappas axlar. Enda gången det egentligen är ett problem är när hon ska sova. Ja, och när hon inte vill samma sak som mamma och pappa. Vi måste planera, stimulera och entusiasmera på ett helt annat sätt än de föräldrar som kan spänna fast sitt barn i vagnen med en glass när humöret börjar svikta.

Vi fick en toppendag. Dagens höjdpunkt blev delfinshowen. Jag trodde aldrig en tvååring kunde bli så exalterad över hoppande fiskar, men det blev hon. Vi vuxna tyckte också att delfinshowen var häftig, men skrattade minst lika mycket åt Idas applåder och hejarop. Min barndoms safaribiltur är utbytt mot safari i gondol över parken. En nyhet som jag verkligen uppskattade. I nästan en halvtimme svävar man ovanför lejon, zebror, giraffer, björnar mm. Vårt sällskap tyckte att det var ett så trevligt avbrott att vi seriöst funderade på att fråga om vi kunde få åka ett andra varv.

Vi hängde på låset när Kolmården öppnade kl 10 och var bland de sista att gå ut när de stängde klockan 17. Då hade vi ändå rationaliserat bort elefanter, tigrar, rovfåglar och en hel del annat. Vi var rätt slitna alla tre. Ida, som inte hade sovit middag, somnade innan vi hade hunnit ut från parkeringen. Petter, som hade fått putta på mig, bära på Ida och springa efter henne däremellan somnade innan vi hunnit ut till E4:an. Vi var alla överens om att detta är en utflykt vi vill göra om, men visa av erfarenhet borde vi haft en bärstol eller bärsjal med till lillan.

Publicerad i Nora Taggar: , , , , ,

En Påsk som inte riktigt blev
som vi hade tänkt oss

Vi kom hem från Teneriffa för lite drygt två veckor sedan och möttes av kyla och snö. Jag blev först ganska nedslagen men bestämde mig sedan för att det vettigaste var att tänka ”if you can’t beat the winter, join it”. Inte långt från mitt föräldrahem ligger Isaberg, ett litet liftsystem med helt ok backar med tanke på att det ligger i södra Sverige. Perfekt tänkte jag, vi lämnar lillan hos mormor och morfar och får ett par dagar skidåkning och vuxentid. Jag lyckades efter lite nystande dessutom hitta en basketkollega till en bekant som var villig att låna ut sin supercoola sitski till mig. Jag var supernöjd med min plan.

Så fick lillan feber förra lördagen. Jaja, tänkte jag, vi ger henne ett par dagar så blir det nog bra, det brukar det ju bli. Men febern höll ihärdigt i sig. Ett par gånger gick den ner och hon hade normal temp även utan febernedsättande, men sedan kom den tillbaka med full styrka igen. Under dymmelonsdagagen började jag inse att vi nog inte skulle ge oss av på skärtorsdagen, men tänkte fortfarande att Påsken är ju lång, vi skjuter bara på det en dag eller två. Jag hade så mycket idèer om vad vi skulle göra under helgen. Äggjakt i mammas och pappas trädgård. Premiär för påskakärringskostym och bus på Storgatan i min gamla hemstad. Skidåkning för oss vuxna osv. Det var inte att tänka på, det enda som funkade var att sitta i soffan, suga på napp och titta på Bamse i trollskogen. När febern gick ner gick en promenad till lekplatsen an, men däremellan var lillan ganska spak och sur.

Febrig liten som däckat i puffen. Observera piratmössan som absolut skulle vara på

Febrig liten som däckat i puffen. Observera piratmössan som absolut skulle vara på

Efter ett besök på vårdcentralen och ordination av antibiotikakur på långfredagen insåg jag att vi nog får ställa in Påsken i år. Jag åkte till Maxi, tröstshoppade mat och godis och satte mig lite besviket i soffan. Kände mig lite som Askungen som suckar ”vad är väl en bal på slottet”. När jag hade surat ett tag upptäckte jag att det var ganska mysigt. Fredagseftermiddagen spenderade vi alla tre mysandes framför Lejonkungen. Det är åratal sedan jag såg den senast.

Det enda som fortfarande grämde mig var den supercoola sitskin som stod där i garaget. Så på lördag kväll gav P mig årets bästa present. Han övertalade mig att ta semester från sjukstugan en dag, packa in sitskin i bilen och dra upp själv till Isaberg. Vi hade redan stämt träff med barndomsvänner till mig där och lillsnorpan klarar sig med bara en sjuksköterska. Sagt och gjort, kl 06.15 (sommartid) på Påskdagens morgon drog jag hemifrån för att hinna till backen lagom till den öppnade kl 9. Jag fick en helt strålande dag med sjysst snö, sol på näsan och bra skidåkning. Provade till och med att åka sitlift för första gången.

Här en vinglig Nora som stakar sig fram efter första åket. Kompis kommentar när hon fick se mig var "shit vad slimmad du ser ut". Kan bero på att sitsen var typ två nummer för liten :-/

Här en vinglig Nora som stakar sig fram efter första åket. Kompis kommentar när hon fick se mig var ”shit vad slimmad du ser ut”. Kan bero på att sitsen var typ två nummer för liten :-/

När jag kom hem på kvällen hade febern äntligen börjat släppa taget om lillan och på måndagen orkade hon med en utflykt till en av temalekplatserna i stan. Med facit i hand fick vi tack vare lillans sjukdom en precis så lugn Påsk som vi kanske egentligen behövde men som vi sällan tar oss tid att planera in. Det verkar dessutom som att min plan att joina vintern funkade. För det vårväder som vi har denna veckan i Malmö går inte av för hackor.

Publicerad i Nora Taggar: , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250