Bloggarkiv

Bebistips 3

Mitt bästa bebishjälpmedel

Jag har haft ganska få hjälpmedel för att fixa bebisperioden med lillsnorpan. Men mitt kardborreband var med jämt under Idas första levnadsår. Jag tyckte själv att det var genialt i sin enkelhet. Det är ett elastiskt band, lagom långt för att räcka runt mina knän med kardborreremsor i ändarna.

När lillan var riktigt liten tog vi oss runt såhär.

När lillan var riktigt liten tog vi oss runt såhär.

Tanken från början var att jag skulle ha det runt knäna. Jag upptäckte nämligen redan när hon var nyfödd och låg i knät att hon hade en tendens att pressa isär mina knän och glida nedåt. Ida var rätt lite som nyfödd och fick plats att ligga på rygg med huvudet mot min mage när jag rullade runt. Bältet hjälpte inte bara till att hålla ordning på mina knän, det blev också ett naturligt stopp så hennes rumpa inte kunde glida nedåt.

Uppgradering till "sittvagn"

Uppgradering till ”sittvagn”

När hon blev lite större och fick lite mer styrsel i kroppen kom jag på att jag kunde trä bältet genom de två främre hällorna på mina byxor och sätta det runt Ida. Jag har nästan alltid jeans eller andra byxor med hällor för skärp. Om jag satte ett bälte runt både mig och Ida upplevde jag att det blev för brett för att hon skulle sitta bekvämt. Dessutom tycker jag själv att det är rätt obekvämt med skärp.

Ju stadigare hon blev i kroppen, ju mer upprätt kunde hon sitta. När hon var vaken satt hon upp, när hon blev sömnig fick hon halvligga. Hon sov jättegott i mitt knä. Jag har varit både på långpromenader och shoppingturer i stan med en sovande Ida fastsatt i knät. Egentligen blev hon som de flesta ”rullstolsungar” snabbt tillräckligt stadig för att sitta i knät utan bälte, men hon var(är) också en väldigt nyfiken unge som gärna kastar sig efter spännande saker i sin närhet.

Bältet fungerade superbra tills hon blev så smart att hon kom på hur man öppnar det. En utveckling skulle ha varit att sätta ett spänne i ändarna istället, men så långt kom aldrig denna lata mamma. Jag brukar på skoj säga att jag och Ida delar vagn. Detta har varit mitt sätt att fixa både liggvagn och sittvagn 🙂

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , ,

Mitt bästa bebistips 2:
Byt blöja i knät

Innan jag blev mamma funderade jag mycket på hur jag skulle lösa diverse praktiska saker. Blöjbyte var en sådan sak. Ett tips för dig som går i bebistankar och sitter ner är SKIT I SKÖTBORD! Jag har bytt samtliga blöjor i knät och gör det fortfarande trots att min dotter nu är 2,5 år och slår huvudet i drivringen.

När jag var gravid ventilerade jag just funderingarna kring skötbord med två mammor, en tetra och en para.  Båda rekommenderade mig att använda knät som skötbord utav lite olika anledningar. Jag var skeptisk, men vis av erfarenhet kan jag inte annat än hålla med. De främsta argumenten för är

  1. Ergonomi. Du vill ha barnet så långt ner som möjligt för att inte slita på axlarna när du byter blöja. Du kan inte få det längre ner än i knät. Jag tycker själv att ett köksbord eller skrivbord är för högt att jobba på.
  2. Du har alltid skötbordet med dig. Hur många handikapptoaletter har vi inte sett som samtidigt används som skötrum? Vill man använda skötbordet på en offentlig handikapptoalett är det uteslutande i näshöjd och helt omöjligt att använda. Knät har du alltid med dig och du behöver inte fundera på hur du ska lösa nästa blöjbyte.
  3. Säkerheten. Det är väldigt vanligt att barn ramlar ner från skötbord under ett obevakat ögonblick. När du har barnet liggandes i knät har du koll. När du dessutom håller det med ett stadigt tag om fötterna finns det inte en chans för ungen att komma ur ditt grepp ens när den verkligen, verkligen inte vill. Skulle barnet mot all förmodan ändå lyckas rulla ifrån dig ligger det en halvmeter ovanför marken.

Ett litet minus är risken att bli kissad/bajsad på. I början löste jag det med att lägga ett avklippt madrasskydd i knät, men det rationaliserades bort efter ett tag.

Hur går det då rent praktiskt till? Innan vi börjar plockar jag fram ren blöja, tvättlappar, rena kläder etc som behövs och lägger på toalettlocket. Jag som är högerhänt lägger lillan så hon ligger med huvudet på mitt vänstra lår. Jag tar ett stadigt tag om fötterna med vänster hand. Jag lyfter på rumpan och håller fast henne med vänsterhanden. Med höger hand torkar jag rent rumpan, lägger en ny ren blöja under henne och fäster kardborrefästena. Klart!

Nedan följer några bilder på proceduren. Eftersom jag aldrig passade på att få någon att fota när lillan var liten får ni hålla tillgodo med dockbilder.

1. Lägg fram det du behöver på toalettstolen. Lägg barnet i knät, tag ett stadigt tag om fötterna och ta av byxorna

1. Lägg fram det du behöver på toalettstolen. Lägg barnet i knät, tag ett stadigt tag om fötterna och ta av byxorna

2. Öppna den gamla blöjan och torka rent rumpan. Till en början hade jag ett plastat frottélakan under rumpan. Det rationaliserades bort efter ett tag.

2. Öppna den gamla blöjan och torka rent rumpan. Till en början hade jag ett plastat frottélakan under rumpan. Det rationaliserades bort efter ett tag.

3. Sätt på den nya blöjan

3. Sätt på den nya blöjan

4. Ta på byxorna

4. Ta på byxorna

Publicerad i Nora Taggar: , , , , , , ,

Mässreflektioner

Mayday Aids visar upp sina höj- och sänkbara barnsängar på mässan

Mayday Aids visar upp sina höj- och sänkbara barnsängar på mässan

Jag hängde ju som sagt på Leva & Fungera i Göteborg i onsdags. Syftet var dels att träffa folk som har intresse av vårt projekt, dels att uppdatera mig lite på vad som händer i branschen. Det blev en dag full av intryck, intressanta möten och nya tankar.

Jag trillade på flera personer med funktionsnedsättningar som själva var föräldrar. Det var inte direkt ovanligt bland dem jag pratade med. Däremot så slogs jag återigen av hur lite hjälpmedelsbranschen tänker på att denna grupp finns. Jag pratade med flera hjälpmedelscentraler, bilanpassningsfirmor, och hjälpmedelstillverkare. Samtliga blev lika ställda när jag kom med frågan vad de har att erbjuda föräldrar med funktionsnedsättning som har funktionsfriska barn. Tänk vad det skulle underlätta om någon bilanpassare hittade en smidig lösning för att underlätta i och urlastning av barn i bil. Jag som är paraplegiker med hyffsad bålbalans har klarat det såhär långt, men det blir onekligen en hel del knepiga lyft som sliter på mina axlar.

Mayday Aid är det enda företag, som jag stött på på marknaden, som faktiskt erbjuder det fåtal hjälpmedel. Bland annat en höj- och sänkbar spjälsäng med öppningsbara grindar och ett höj- och sänkbart skötbord. Min kritik till dessa produkter är att de är väldigt skrymmande. Yttermåttet för sängen är 163×78 cm. Det är få människor som har plats för det i sitt sovrum, särskilt inte när en rullstol ska komma fram också. Mayday Aid berättade också att de hyr ut en knävagga, en slags minisäng som man som sittande kan spänna fast runt knäna. Jag har aldrig sett den i verkligheten, men det låter i mina öron som en vettig idé. Maydays produkter hittar du på
http://www.maydayaid.se/hjalpmedel-smabarnsforaldrar-funktionshinder.aspx

Nu är jag tillbaka i våriga men blåsiga Malmö med en hel del idéer och visitkort att bearbeta. Vill också passa på att önska er en riktigt bra helg!

Publicerad i Nora Taggar: , , ,

Att köpa barnvagn,
en traumatisk följetong

IMG_0485

Vagnen vi köpte efter många ångestfyllda vändor i diverse butiker

Så hade den magiska vecka 12 passerat, vi hade berättat för våra närmaste att vi väntade tillökning och vi hade sett en sparkande skugga på det första ultraljudet. Min man och jag började långsamt våga inse att vi troligen skulle bli föräldrar om några månader. Vi bestämde oss att det var dags att göra det mest symboliska köpet som blivande småbarnsföräldrar gör, det var dags att se sig om efter en barnvagn.

Jag hade frågat mig runt lite i min referensgrupp av föräldrar i stol, använde de ens barnvagn? Jag fick ett rungande ja till svar. En mamma hade använt den jättemycket inomhus för att ta med sig barnet runt i hemmet. En annan hade använt den när hon skulle på latteträff på fiket runt hörnet. Det var med andra ord inga långa barnvagnspromenader som den rekommenderades för, utan mer för att det var smidigt att ha något med sig att lägga bebisen i.

Innan vi gav oss ut i barnvagnsdjungeln satte vi ihop en liten kravlista i fallande prioritetsordning

1) Jag (halvhög paraplegiker) ska kunna nå ner i vagnen med båda händerna för att kunna lyfta i och ur en nyfödd bebis.

2) Vagnen ska vara lättkörd och funka att köra både för mig som sitter och min 1,87 m långe man

3) Vagnen ska (enkelt) kunna monteras ner så den blir så pass liten och smidig att jag kan lyfta in den i bilen

4) Ska helst gå att köra i skog och mark (mannen är scout och friluftsmänniska)

5) Maxkostnad 7 000 kr

Glada i hågen satte vi oss i bilen en solig lördagmorgon och styrde kosan mot Babyland. Vi gick fram till den expedit som såg mest erfaren ut och drog vår kravlista. Den ena vagnen efter den andra drogs fram och ratades nästan lika snabbt igen. De flesta föll redan på första kravet. Expediten hittade en bebisdocka med lite tyngd i som jag fick testa att lyfta i och ur de olika vagnarna. För varje vagn vi ratade kände jag hur självförtroendet som blivande mamma sjönk. Efter många test hittade vi en smidig vagn där man kunde fälla undan handtaget. Jag kom tillräckligt nära för att hyffsat lätt kunna lyfta bebis. Vagnen var dessutom lättkörd och kändes som en vinnare. Då påminde min man mig om att vi skulle testa att lyfta in den i bilen. Ihopfälld var den ett åbäke på ca 60*100 cm och vägde 15 kg. Big fail på krav nr 3. Dryga 2 timmar efter att vi glatt hade gått in på Babyland åkte vi trötta och besvikna därifrån.

Vi gjorde ytterligare ett antal barnvagnsbutiksbesök och strök ganska snabbt både maxkostnad och möjlighet att köra i skog från vår kravlista. Min man är en riktig datanisse som gillar att göra ordentlig research online innan han handlar, men inga av de barnvagnstester han hittade online gav någon vägledning till vår kravlista. Istället för att vara något mysigt blev barnvagnsletandet en börda som fick mig att känna mig otillräcklig som mamma långt innan bebisen ens var född.

Till slut fick vi tipset att testa en Bugaboo. Den supertrendiga barnvagnen som alla Östermalmsmammor kör eftersom den är liten och därmed lätt att få in i trånga hissar. Vi var extremt skeptiska. Trendigt Östermalmsåk matchar inte det otrendiga paret Sandholdt. Till vår stora förvåning och glädje uppfyllde den de tre första kraven. Den storbommade däremot på både terrängkörningskravet och priskravet. Tanken att köpa en vagn i 12 000-kronorsklassen när jag inte ens var säker på hur mycket jag skulle använda den kändes sådär. Det slutade med att jag ropade in en på Tradera.

Hur mycket har vi då använt barnvagnen? Den har inte rullat många meter. Däremot används den dagligen att sova i. Jag är en sådandär mamma som tror på att frisk luft är bra, så allt dagsovande har skett nerbäddad i vagnen ståendes på farstubron. Men ska sanningen fram hade det lika gärna kunnat ske i en spjälsäng med hjul på.

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , ,

Mitt bästa bebishjälpmedel 1

Nyss hemkomna från BB och rätt nöjda båda två

Nyss hemkomna från BB och rätt nöjda båda två

När jag väntade barn funderade jag jättemycket på detdär med hur jag skulle klara mig utan barnvagn. Jag är van vid att vara ute och flänga ganska mycket. Det är något jag trivs med och har behov av även som mamma. Att förflytta mig med rullstol och barnvagn kändes verkligen inte görbart. Mannen och jag funderade mycket fram och tillbaka och köpte till slut en bättre begagnad elastisk bärsjal på blocket. Vilket lyckokast! Jag provade första gången på BB och blev frälst direkt.

Bärsjalen blev mitt extrapar armar. Plötsligt kunde jag förflytta mig utan att vara rädd för att tappa barnet. Eftersom lillsnorpan trycktes mot min kropp blev det inte heller så tungt trots att jag har nedsatt bålfunktion. När vi skulle gå ut fick lillan ligga i sjalen under min jacka med en mössa på huvudet. Mer behövdes inte för att hålla henne varm. Dessutom var det ganska mysigt att bara kunna böja på huvudet för att placera en puss på bebishjässan. Mannen blev också frälst. Hans åsikt är att det räcker med en vagn när familjen är ute. Vi äger en barnvagn men den har nästan uteslutande använts till att sova middag i ute på farstubron. Jag tror dessutom att bärsjal skulle funka rätt bra även för personer med högre skador och dålig handfunktion just för att man får en så nära kroppskontakt med barnet utan att behöva använda sina armar och händer.

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250