Blog Archives

Att lyfta ett barn

bild-1Min lilla son är nu 4 månader och jag har varit ensam föräldraledig med honom hela tiden. Min dotter går bara på dagis 15 timmar per vecka så ofta är jag ensam hemma med båda barnen. Man skulle kunna sammanfatta denna period så här: lyfta, bära och åter lyfta. Lyfta mig själv vid varje förflyttning, lyfta min rullstol när vi ska åka bil, lyfta min lilla bebis och lyfta en 3-åring som vägrar komma. Det finns helt enkelt oändligt många lyft i min vardag! Jag är så klart tyngst att lyfta, men också den enklaste att klara av. Min 3-åring är också ganska enkel att lyfta för hon hjälper till och har gjort det ända sedan hon kunde. Den klart svåraste att lyfta är konstigt nog min lilla son. En 6,5 kg liten klump som precis har lärt sig att hålla huvudet själv. Och som jag har längtat till den dagen då han kan hålla upp huvudet själv! Allt blir tusen gånger lättare i min vardag då.

Jag är förlamad från midjan och nedåt och har inte alla muskler till 100% i rygg och mage. Alltså måste jag varje gång jag lyfter från golvet hjälpa till med en arm för att skjuta upp min kropp. Jag håller barnet i en hand och skjuter/häver mig upp med den andra. När ett litet barn inte kan hålla sitt huvud måste man hålla huvudet med en hand och kroppen med den andra… och sedan kan jag inte häva mig upp. Så vid varje lyft har jag fått använda vår lilla insats till barnvagnen (väger ingenting och supersmidig). Då har jag hållit insatsen med en hand och gjort lyftet med andra. Så första lyftet blir att få barnet in i insatsen och sedan ytterligare ett lyft upp i mitt knä. Det blir två lyft varje gång. Jag har försökt att hålla min son på ganska låga höjder eftersom jag ibland har riktat min uppmärksamhet mot min dotter. Men nu äntligen kan jag lyfta min son utan insatsen! För jag lyfter honom under armarna och han håller huvudet – verkligen ett sant lagarbete! Och snart är han nog så stabil så jag kan ta fram sjalen och knyta fast honom kring min midja.
Här på bilden sitter han i min famn med sin Shelter köpt från Lodger (ibland kallas den Sling istället för Shelter). Det är som en liten väska som man har över axeln. Den är verkligen jättebra fast min son ser lite purken ut på bilden. Man kan ha Sheltern på massa olika sätt. När min dotter var ett år hade jag den till exempel som åkpåse då hon satt i mitt knä rakt fram och när hon var mindre satt hon även och sov i Sheltern när vi var ute på stan. (www.lodger.com)
Om ni har ytterligare tips på hur ni lyfter och hanterar era barn så säg gärna till!

Publicerat i Anna, Blogg Märkt med: , , , , ,

Bosön och när jag var nyskadad

bosonI tisdags var jag och Erika Nilsson ute på Bosön och besökte RG:s introkurs för ryggmärgsskadade. I 10 min försökte vi kort introducera vårt projekt. När Erika berättade om olika svårigheter man kunde stöta på som förälder med ryggmärgsskadad var jag lite rädd att vi skulle skrämma vår lilla publik. Jag hoppas att vi inte gjorde det (kanske ni till och med läser detta!).

När vi rullade in på Bosön kom jag själv att tänka på hur det var för fyra år sedan. Då satt jag som nyskadad där i publiken och lyssnade med stora ögon. Jag kom ihåg tjejsnacket som var i ett litet rum (under en trappa tror jag?). Jag satt tyst och visste inte riktigt vad jag tyckte om det hela. Men åren har gått och jag har utvecklats som person och lärt mig att hantera en rullstol. Nu är det jag som står på Bosön och berättar om mina erfarenheter. Det känns lite konstigt. Vägen hit gick så fort. Jag trodde inte att det kunde gå så fort!

När jag vaknade upp på ortopediska avd i Lund var min första tanke – Kan jag få barn? Min läkare svarade  – ja men sedan pratade ingen mer om det. Under min rehabilitering diskuterades det sexualitet, men jag var inte så värst intresserad av att diskutera min sexualitet med någon utomstående… dessutom var underlagsmaterialet vinklat åt den manliga sexualiteten och inte den kvinnliga. Alla är olika, men nu i efterhand tycker jag fortfarande att det var skönt att, i min egen takt, själv hitta tillbaka till min kvinnlighet och sexualitet. Och nu mitt föräldraskap.

 

Om det är någon från vår lilla tisdags-publik som läser det här och har mer frågor så får ni gärna höra av er!

Publicerat i Blogg Märkt med: , , ,

Häftiga saker

Jag har suttit i rullstol i snart 6 år. Före min olycka spenderade jag mycket tid med små barn och nu när jag har ett eget litet barn kan jag inte se några direkta skillnader – det är lika lätt att ta hand om ett litet barn med eller utan rullstol! Det finns dock en sak som jag märkt stor skillnad på – barnets bålbalans. Min lilla dotter har alltid suttit i min famn som fastklistrad, ibland fastknuten i en sjal och ibland utan. Och jag har inte alltid kört så snällt, men hon är min lilla apa som klamrar sig fast. Men när jag får ett barn sittande i min famn som inte har föräldrar i rullstol så känns det som om barnet skulle glida av i vilken sekund som helst… och då kanske till och med när rullstolen är helt stilla. Det är bara att konstatera att barn till föräldrar i rullstol har grym bålbalans!!!

Jag och min dotter brukar fixa småsaker på stan. Vi har slutat att tänka på att köra fint eller sitta fastspänd. Vi rullar omkring i rasande fart och tänker på häftiga saker som ”kummini” (= tuggummi) och ”copcorn” (=popcorn). Men så plötsligt en dag så flög Maja av. Eller rättare sagt det blev tvärstopp på grund av att stenläggningen var så otroligt dålig. Jag hann precis fånga Maja i overallens ryggfoder, men den lilla näsan blev lite röd. Det var mitt på ett övergångsställe i centrala Malmö. Alla människor tittade och jag liksom stängde av öronen, men hörde någon prata om att man skulle anmäla något. Men jag förstod inte riktigt om det var gatubeläggningen som skulle anmälas eller jag… Maja blev rädd och började gråta och vi skyndade över gatan och stannade och kramades. Maja ville hem och jag kände mig som världens sämsta mamma. Inombords svor jag långa haranger över min rullstol och önskade att jag bara var en ”vanlig” mamma. Men jag antar att alla föräldrar har dåliga dagar… och barn också, oavsett bålbalans.

Publicerat i Anna, Blogg Märkt med: , , ,