Bloggarkiv

Gästbloggare: bara vanlig vardag

IMG_6884

IMG_6886

Som jag antydde i förra inlägget så kommer det en tvåa och det är Tindras fantastiske lillebror Kasper. Han föddes i normal tid, till skillnad från Tindra, och var en stor kille redan från start. Han hade stor aptit och efter att ha fått ”truga” och lirka för att få storasyster att äta så var detta rena drömmen. Jag har själv inga syskon men när jag ser mina barn tillsammans så finns det ju inget som är mysigare och tryggare för dem. De har så otroligt roligt tillsammans.

Med Kasper så var jag föräldraledig i drygt ett år. Vi gjorde mycket utflykter och bärselen från babybjörn var verkligen vår räddning. Så smidigt att ha händerna fria och den satt stabilt fast också. Vi använde den ändå tills han var 2 år. Från början var han väldigt lätt medan i slutet så satt han i mitt knä och vi hade den bara som stöd om han skulle få för sig att göra något snabbt kast åt sidan eller framåt.

 

I vår familj har vi också sedan i somras en ny familjemedlem och det är vår allas älskling, Ella. Hon är en lydig och snäll ”jaktgolden” som älskar att vara med oss alla. Hon får och ger mycket kärlek.
Såg på tv4’s morgonprogram idag och där berättade dem att det börjar bli trendigt att även våra fyrbenta vänner bjuder in till kalas när de fyller år. Han som var där och berättade sa att han anordnar ca 3 kalas i veckan och vid varje tillställning kommer ca 10 hundar och knappt 20 st. mattar och hussar. Hundarna får en anpassad hundtårta, hundkex etc. och övriga får lite skumpa, snittar och annat gott. Lät som en riktig höjdarfest! ☺ Vi får se vad vi slår till med när Ella fyller 3 år i slutet av mars…

Nu under vinterhalvåret tycker jag simning är en bra motionsform. Bara att röra sig och vara så lätt som man är i vattnet är underbart. För tillfället går vi alla och simmar 1 gång i veckan men vid olika tidpunkter och bassänger. I går kväll var det Ellas simträning och det är något hon njuter av.

IMG_6888IMG_6890

I veckan var vi också iväg för att fixa ordning min bil som behövde service. Jag trodde felet skulle vara snabbt åtgärdat men det drog ut på tiden och vi var där flera timmar.  Tror personalen på permobil drog en lättnades suck när vi äntligen åkte därifrån. Vi provåkte elrullstolar och körde slut på alla batterier.

Känns så härligt att kvällarna börjar bli ljusare och att snön nästan är borta. Nästa vecka är det sportlov för Tindra och då blir det skidresa med morfar och jag och Kasper stannar hemma och pysslar och fixar. Kanske blir det någon sportlovsbio också!

…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………

Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: , , ,

”Mammaledig”

Disken efter min frukost dag två som ensam mammaledig. Frukosten intogs idag kl 10.23. Antalet frukostar som Moa hunnit med, två.

Disken efter min frukost dag två som ensam mammaledig. Frukosten intogs idag kl 10.23. Antalet frukostar som Moa hunnit med, två. Och nej, jag har inte kammat håret ännu.

Idag fyller Moa, även kallad lillfisen, fyra veckor. Tänk att det bara är fyra veckor sedan hon föddes, det känns som igår samtidigt som det är ofattbart att hon bara har funnits i våra liv så kort tid. Storasyster var en galet lättskött och nöjd bebis. Alltid lätt att felsöka, var hon inte hungrig så var det dags att byta blöja eller att sova. Denna lilla madam är inte riktig lika nöjd. Hon rapar sällan och kräks aldrig, därmed måsta all luft hon får i sig ta sig igenom hela systemet och det gör ofta ont. Därav smeknamnet. Resultatet är en trött mamma och en pappa som börjat sova på soffan. Allt är helt enkelt som det ska vara.

Petter började jobba igen igår. Vi tog lite extra ledigt tillsammans första månaden för att hinna landa som familj, litegrann åtminstone. Nu är det dags att hitta rutiner och få lite ordning på vardagen. Det kommer bli en utmaning nu när det finns en storasyster att ta in i ekvationen också. Men det är en utmaning som jag ser fram emot.

Min plan är att försöka vara aktiv med bloggandet. Under de senaste tre åren med Mamma Pappa Lam har jag fått mycket frågor om hur jag löste saker praktiskt med en bebis. Det har även dykt upp en hel del bebisprylar och hjälpmedel på marknaden. Så nu när jag har en testdocka tänker jag ta tillfället i akt att utvärdera prylar och dokumentera hur jag löser allt från lyft till utflykter. Så passa gärna på att fråga nu, kanske kommer just din fråga få ett eget inlägg.

 

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , , , , ,

Gästbloggare: Leve vardagen!

IMG_6822Gästbloggare: Åsa
Smärtan kom som i vågor över mig samtidigt som respiratorn fortsatte att pysa. Jag försökte prata men någonting  i halsen gjorde att jag inte kunde. Så fort jag kallade på  uppmärksamhet så gav de mig  morfin. Men jag hade inte ont. Jag hade ångest. Var var Ludwig? Jag ville ha mitt barn. Ge mig mitt barn skrek jag men inte ett ord kom från mina läppar. Sorgen blev större än mig själv och morfinet gjorde allt overkligt. Jag var fångad i denna mardröm. Snälla söta lilla barn. Förlåt mig för att jag inte är hos dig…

Den här känslan ligger fortfarande djupt rotad i mig. Jag var ju påväg att ”lämna” kvar mitt eget  barn i livet. Han var bara två år och han behövde sin mamma.

Detta gör mig idag till den värsta sortens ”hönsmamma”.

– Håll i dig!

– Gå försiktigt ner för trappan!

– Var inte ledsen! Var för Guds skull inte ledsen. Vad som helst men inte ledsen! För djupt inom mig har jag för min inre syn tvååringen som gråter och undrar var mamma tog vägen.

Ni förstår själva att det finns en hel del för en sjuåring att dra nytta av sådär fem år senare. Jag har insett att detta något melankoliska sinnelag inte fungerar! För barn nosar sig till föräldrars svaga punkter. Iallafall min son.

– Mamma kan vi köpa munkar?

– Nej du får vänta till fredag.

– Du är dum! Du är alltid så himla dum!

IMG_6823Herr ” dramaqueen ”fortsätter med att  falla ner i sitt eget knä och se ut som han sålt smöret och tappat pengarna. Han får alla mina dunkla minnen att tända på alla fyra cylindrarna. Det är nu jag försöker att vara den pedagogiska mamman.

– Du kan inte bli arg.

Jag hinner inte längre förrän Ludde håller för öronen.

– Jag hör inte vad du säger! Du är så himla dum hela tiden!  

Sen far han in på sitt rum och jag kan inte följa efter eftersom att jag inte sitter i rullen.

Jag inser följande. Det är läge att byta taktik. Min son har ingen nytta av mitt ”daltande.”Barn testar gränser och  nosar sig till svagheter och det  är en stark och glad mamma Ludwig behöver. Därmed är jag tvungen att inse att jag lever! Jag lever och Ludwig mår bra!  Det intressanta är att herr ”dramaqueen” till stor del lägger ner när han märker att jag blivit immun! Länge leve tjafs om vardagligheter! Sådana tjafs som mammor faktiskt vinner emellanåt. Vardag är friskt! I det absolut mest ordinära vilar det stora.

Livet självt! Varje dag tillsammans med nära och kära är en gåva. Är det någonting gott som har kommit ur detta så är det just den förståelsen.

IMG_6821

Allt gott!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , ,

Andra barnet del 2

ultraljudDet har inte kommit en enda publik kommentar på mitt inlägg från förra veckan. Däremot har jag fått en hel del privata meddelanden med glada tillrop, personliga reflektioner och funderingar. Det visar tydligt hur ämnet barnlängtan och barnlöshet inte gärna tas upp offentligt, men ändå berör många. Jag tror att vi alla skulle må bra av att tagga ner lite av vår perfekta fasad och erkänna att barn faktiskt inte kommer på beställning i alla familjer.  Många familjer upplever både missfall och barnlöshet. Många får ställa om sin bild av hur familjen ska se ut från sin barndomsdröm till den verklighet man får sig tilldelad.

Hur har då vår lilla familj resonerat och agerat på beskedet att syskon inte är troligt ”den vanliga vägen”? Vi funderade och pratade en hel del kring fördelar och nackdelar, möjligheter och risker. Vi har tur och har relativt goda chanser att lyckas med en  IVF. Däremot har vi ett biologiskt barn sedan tidigare och är därmed inte berättigade att få någon fertilitetsbehandling bekostad via det offentliga.

Vi bet i det sura äpplet, tittade över våra besparingar och beställde till slut IVF-klinikens stora paket, tre IVF-behandlingar. Men vi beslutade också att det blir dessa tre behandlingar, blir det inget syskon på de försöken så är det den verklighet vi får anpassa oss till.

En avbruten behandling, ett negativt försök och ytterligare ett försök senare,  kan jag nu svara positivt på frågan om syskon. Om allt går vägen blir det bebisgos i familjen Sandholdt i januari. Vi vågar fortfarande inte riktigt tro att det är sant, men sakta håller jag på att vänja mig vid tanken. Och jag ser mycket fram emot att ha något roligt att skriva om här på bloggen.

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , , ,

När andra barnet inte kommer

IMG_6459Vi har inte planerat hur många barn vi ska ha i vår familj. När vi bestämde oss för att det var dags att skaffa ett första barn sa vi från början att vi börjar med en, sedan får vi se hur allt går och så tar vi storleken på familj efter det.

Allt fungerade ju så bra och när lillan var något år började vi prata om hur familjen skulle se ut framöver. Vi kom fram till att syskon skulle vara roligt, men att vi inte har bråttom. Lillan kunde gärna få bli några år och lite mer självständig, men vi konstaterade också att det inte heller skulle vara hela världen om jag råkade bli gravid.

Så gick det ett år och tankarna på syskon blev lite mer återkommande. Ytterligare ett år senare började jag tycka att det var konstigt att andra fick både en tvåa och trea medan inget syskon var på gång hemma hos oss.

Samtidigt har jag rest land och rike runt och föreläst om att bli och vara förälder med ryggmärgsskada. En av de vanligaste frågorna efter en föreläsning är ”nu när du har fått ett barn och allt har fungerat så bra, ska ni inte ha ett barn till?”. Samma sak från släktingar, vänner och mer eller mindre nära bekanta. Det är märkligt det där, innan man skaffat ett första barn är det inte många som frågar om familj, när det första väl har kommit är det fritt fram att ställa frågan.

I början svarade jag sanningsenligt att vi inte har så bråttom, jag har ju trots allt bara en famn att sitta i och den behöver fortfarande Ida. Sedan började jag svara lite mer undvikande och de senaste åren har svaret varit sanningsenligt: I vår familj kommer inte barnen på beställning.

Vi hade ju testat att allt fungerade. Visserligen blev inte lillan heller till på första försöket, men vi väntade egentligen inte särskilt länge på henne.

Till slut började jag dock komma till slutsatsen att vi nog borde kolla att allt står rätt till trots allt. Jag gav oss en deadline, har jag inte blivit gravid när jag fyller 35, då ringer jag fertilitetsmottagningen.

Min 35-årsdag kom och gick, men inget positivt graviditetstest. Så jag tog mod till mig och ringde det där telefonsamtalet. Jag fick ett ganska kallt mottagande. ”Ni har ett biologiskt barn tillsammans sedan tidigare och fertilitetscentrum har LÅNG kö”. Ett par samtal senare hade jag bokat in oss för ett första besök på en privat klinik. Förra sommaren drog vi igång en fertilitetsutredning och i höstas kom beskedet, vi hade haft grym tur en gång, chansen att vi skulle ha samma tur igen är ganska liten.

Det blev en kalldusch, men samtidigt visste jag nog redan att det var så. Nu kom dock en mängd frågor att ta ställning till. Jag är ganska nöjd med vårt liv. Vi är grymt stolta och glada över vår dotter. Den förmågan att njuta av det vi har vill jag inte mista i jakt på något mer. Jag har sett fler kvinnor i min omgivning bli mer eller mindre besatta av tanken på barn och den situationen vill jag absolut inte hamna i.

Samtidigt tycker jag att Ida förtjänar ett syskon. Jag vill att hon ska ha någon att leka med, bråka med och dela glädje och sorg med när vi blir gamla och dementa. Jag känner mig själv inte färdig med småbarnsåren och längtar efter mera bebisgos.

Hur skulle du ha resonerat om du var i samma situation? Har du något tips att ge mig? Detta är något som upptagit en hel del av vår energi de senaste åren och jag kommer att fortsätta mitt inlägg nästa vecka. Tills dess har du ett I-landsproblem att fundera över.

Ha en riktigt bra helg i solen!

 

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250