Bloggarkiv

Nyhetstips

Idag kan du läsa om Anna och projektet Mamma Pappa Lam i Aftonbladet. Läs artikeln på följande länk 

Publicerad i Nyheter Taggar: , ,

Podtips!

CharlottepodDu har väl inte missat Timglaset pod. Spinalis medarbetare Yasmin intervjuar personer med någon slags funktionsnedsättning i syfte att öka kunskapen om och förståelsen för hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Nyligen gjordes en intervju med Mamma Pappa Lams gästbloggare Charlotte Ohlson Bresciani. Lyssna på avsnittet där Charlotte berättar om hur livet gjorde en vändning när hon bröt ryggen, vägen tillbaka och hur hon nyligen blev mamma till sitt tredje barn, Charlie. Du kan lyssna på podcasten på http://www.timglasetpod.se/17-charlotte-den-gratande-sommelieren/

Publicerad i Nyheter Taggar: , , , , , , ,

På hal is

På hal is i Malmö

På hal is i Malmö

Dottern har blivit fyra och hon börjar hamna i åldern då det är dags att lära sig alla de där livsnödvändiga aktiviteterna jag själv gjorde som barn. Ni vet cykla, åka skidor, åka skridskor, skateboard, rullskridskor, osv. Listan kan nästan göras oändlig och alla aktiviteter kräver särskilda prylar. Om man som vuxen rullstolsbrukare vill ta del av aktiviteterna krävs ännu mer speciella prylar. Jag har tidigare skrivit om hur jag bet i det sura äpplet och köpte en cykel (jag är fortfarande supernöjd med det beslutet, men det går inte att varken köpa eller förvara alla specialprylar.

Nu när vintern är här känner jag mig grymt begränsad i att kunna dela de positiva aspekterna av vinter med min dotter. Det är bara att inse, i pulkabacken har hennes (gående) pappa så gott som alla komparativa fördelar. Jag blev därför alldeles lycklig när jag fick höra att Helsingborgs ishall har köpt in två skridskokälkar som man kan hyra i hallen på samma villkor som alla andra hyr skridskor.

Sagt och gjort, familjen Sandholdt packade in sig i bilen för äventyr i Helsingborg. Jag blev nästan ännu gladare när jag upptäckte att kälkarna är en så stor succé att vi var tre i rullstol som fick turas om att köra de två kälkarna de har till uthyrning. Som vanligt tyckte jag att det var lite skrattretande att ”one size fits all” så ofta gäller när det kommer till fritidshjälpmedel, men klämde mig glatt ner i kälken. Vihade en urmysig eftermiddag i ishallen. På min kälke satt ett handtag som var alldeles perfekt att hålla i för en fyraåring som gör skridskodebut.

När vi kom hem kontaktade jag FIFH för att kolla om de inte har skridskokälkar till uthyrning. Det har de. I helgen var vi på det igen, denna gången på hemmaplan i Malmö. Vi lånade dessutom in en kompis som var med på isen. Efter dryga två timmar på isen med ett par korta pauser var vi rätt mörbultade. Dagen efter gnällde både jag och maken om träningsvärk både här och där. I pulkabacken är jag fortfarande usel, men på isen är jag numer en morsa att räkna med!

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , , , , , , , , ,

Lyckan att få vara en Svensson

Cykelselfie

Cykelselfie

Ibland får jag frågan,” vad saknar du mest med att sitta i rullstol?”. För min del är svaret inte ”att kunna gå”, snarare är det vissa aktiviteter jag saknar att kunna göra. Dansa styrdans med min man, knata runt i skogen och leta svamp en solig höstdag, cykla till jobbet…  Just cykla till jobbet har det på senare år kommit en hel del lösningar på, ganska dyra lösningar men ändå lösningar. De senaste tio åren har armcykelmarknaden fullkomligt exploderat. Jag har vid flera tillfällen testat lite olika varianter på armcyklar och älskat känslan av vinden i håret medan jag tar mig fram för egen maskin.

Marknaden erbjuder en hel del olika varianter av cyklar, från supersnabba racercyklar till mer bekväma cyklar som man fäster på den egna manuella rullstolen. Visst är de snabba liggcyklarna häftiga och visst har jag varit sugen, men desto mer jag funderat på saken desto mer säker har jag blivit på att det egentligen inte är det jag saknar. Jag är av naturen lat. Om jag ska motionera måste det finnas något annat incitament än att det är bra för min hälsa. Det faktum att jag behöver ta mig till jobbet är en tillräcklig bra anledning för att få ut mig. Särskilt med tanke på att jag bor i en cykelstad med alltför många rödljus för att det ska vara roligt att köra bil.

Eftersom jag idag är rätt otränad och som sagt lat har jag sneglat på en armcykel med elmotor som kan hjälpa till om det blir för tungt. Så till den tråkiga delen av all form av fritidssysselsättning om man har ett rörelsehinder. En ny påhängscykel med elmotor går på den nätta summan av dryga 60 000 kr exklusive moms. Det är billigare att köpa en bil. Så jag har fortsatt snegla.

I somras startades en facebookgrupp vid namn ”Hjälpmedel Köp – Sälj – Sök – Finn”, därmed skapades en andrahandsmarknad för fritidshjälpmedel och plötsligt tändes hoppet om en bättre begagnad cykel. I slutet av sommaren kom annonsen, en tre år gammal cykel var till salu för det nätta priset av 40 000 kr. Fortfarande sjukt mycket pengar. Skulle en av mina gående kompisar köpa en cykel för 40 000 spänn skulle vi andra säga att hen lider av en extrem ålderskris, så jag fortsatte att drömma.

Men så lärde sig Ida cykla på en riktig cykel med trampor. Hennes fyraårspresent blev en ursöt, ny cykel som hon älskar. Plötsligt hinner jag inte med henne längre. När hon slänger sig iväg på cykeln har jag och rullstolen inte en chans. Jag mindes hur jag och mamma brukade packa en picknick-korg och ge oss ut på cykelutflykter när jag var liten. Jag mindes hur underbart jag tyckte att det var och blev förbannad. Detta är en typisk aktivitet som jag saknar på grund av mitt rörelsehinder och som jag vill kunna dela med min dotter. Jag vill kunna göra en cykelutflykt på Ven, Visingsö eller för den delen en sommarvecka runt Bornholm på cykel.

Jag började återigen räkna sparpengar. Jag kollade om cykeln fanns kvar och jag fattade beslutet. Att kunna cykla är en aktivitet jag verkligen tror jag saknar. Det är en aktivitet som jag verkligen vill dela med min dotter och det är en aktivitet som jag kan tänka mig att utföra dagligen för att ta mig till och från jobbet. Sagt och gjort, jag köpte mig en för tidig julklapp för rätt många år framöver, en försenad 30-årspresent, en förtidig 40-årspresent. Jag köpte mig en cykel. Och jag ÄLSKAR den.

Förra veckan cyklade jag till jobbet tillsammans med många andra buttra malmöiter. Jag hade ett brett leende på läpparna. När jag skulle cykla hem öste regnet ner. Vattnet droppade ner från näsan på mitt breda leende. I lördags packade vi picknickkorgen och fikade på en lekplats 500 meter hemifrån. Vi firade Fars dag med att äta ute. Självklart cyklade vi till stan och tillbaka (då fick Ida sitta på cykelsadel bak på Petters cykel, det var lite väl långt för henne). Även då regnade det när vi skulle hem. Men det gjorde inte det minsta. Petter och jag småpratade medan vi gled fram på Malmös gator. Ida somnade bak på Petters cykel och jag kände mig fånigt lycklig.

Jag har köpt mig en av de aktiviteter jag saknar på grund av mitt rörelsehinder och just idag känns det värt varenda krona. Jag har redan börjat planera en cykelsemester på Bornholm i sommar och fram tills dess tänker jag njuta av att glida fram över Malmös gator som alla andra Svenssons!

 

 

 

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , , , , , , ,

kläder

IMG_3944

Det skulle vara väldigt skönt med en kropp som inte förändrades så mycket. Tänk om jag kunde vara en man! Eller åtminstone ha en mans kropp! Innan jag hamnade i rullstol tänkte jag inte så mycket på speciella kläder eller vilka modeller som passade mig. Allt passade! Jag har nog en väldigt normal kropp, men när jag fick rullstolen tyckte jag plötsligt att ingenting passade; jeansen var för vida för mina smala ben, jeansen var för korta i midjan, jackor var för långa i midjan och armarna för tajta, vanliga tröjor var för korta, trosorna var för obekväma… ja, den här listan kan göras hur lång som helst. Efter 4 år i rullstol fick jag grepp om min nya garderob. Jag har hittat guldkorn, men det är ett tidskrävande arbete att leta snygga kläder.

Bang. Först kom en graviditet. Alla mina byxor fick sparas och jag köpte gravidbyxor istället. Sedan kom en amningsperiod och många av mina tröjor fick läggas undan och skjortor hängas fram. När min dotter var 2 år tog jag fram mina gamla byxor och tröjor igen. Mina höfter, alltså skelettet hade blivit större så det var helt omöjligt att komma i mina gamla byxor. Tröjorna hade blivit för trånga i armarna. Efter allt lyftande; rullstolar och barn så hade jag blivit för muskulös kring axlar och överarmarna. Jag fick inhandla en nya byxor och tröjor i en storlek större.

Bang. Sedan kom en graviditet till. Alla kläder fick läggas undan och fram kom gravidkläderna igen. Och sedan amningskläderna. Nu börjar jag åter gräva i min garderob efter mina gamla kläder. Jag har mina fina tröjor på jobbet och amningströjorna när jag är hemma. Efter alla dessa klädesbyten har jag kommet till insikt med en sak. Gravidbyxor, speciellt jeans i stretch med hög midja är guld värda! Jag använder fortfarande mina gravidbyxor fast min son snart är 1 år gammal. Generellt är jeans med stretch väldigt bra tycker jag och den höga midjan i bomullstyg gör att byxorna sitter i lagom höjd i midjan. Dessutom blir man extra varm om midjan om man är frusen av sig.

En vacker dag, när mina barn är äldre kommer jag att slippa att ha matfläckar överallt och bebisgröt fasttorkad på rullstolsramen. Nu är det en dröm, men jag vet att drömmen kommer att bli sann 🙂 Jag kommer bli ren och fin igen! Men tänk vad skönt att vara en man och vara fin jämt…

Publicerad i Anna, Blogg Taggar: , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250