Blog Archives

När andra barnet inte kommer

IMG_6459Vi har inte planerat hur många barn vi ska ha i vår familj. När vi bestämde oss för att det var dags att skaffa ett första barn sa vi från början att vi börjar med en, sedan får vi se hur allt går och så tar vi storleken på familj efter det.

Allt fungerade ju så bra och när lillan var något år började vi prata om hur familjen skulle se ut framöver. Vi kom fram till att syskon skulle vara roligt, men att vi inte har bråttom. Lillan kunde gärna få bli några år och lite mer självständig, men vi konstaterade också att det inte heller skulle vara hela världen om jag råkade bli gravid.

Så gick det ett år och tankarna på syskon blev lite mer återkommande. Ytterligare ett år senare började jag tycka att det var konstigt att andra fick både en tvåa och trea medan inget syskon var på gång hemma hos oss.

Samtidigt har jag rest land och rike runt och föreläst om att bli och vara förälder med ryggmärgsskada. En av de vanligaste frågorna efter en föreläsning är ”nu när du har fått ett barn och allt har fungerat så bra, ska ni inte ha ett barn till?”. Samma sak från släktingar, vänner och mer eller mindre nära bekanta. Det är märkligt det där, innan man skaffat ett första barn är det inte många som frågar om familj, när det första väl har kommit är det fritt fram att ställa frågan.

I början svarade jag sanningsenligt att vi inte har så bråttom, jag har ju trots allt bara en famn att sitta i och den behöver fortfarande Ida. Sedan började jag svara lite mer undvikande och de senaste åren har svaret varit sanningsenligt: I vår familj kommer inte barnen på beställning.

Vi hade ju testat att allt fungerade. Visserligen blev inte lillan heller till på första försöket, men vi väntade egentligen inte särskilt länge på henne.

Till slut började jag dock komma till slutsatsen att vi nog borde kolla att allt står rätt till trots allt. Jag gav oss en deadline, har jag inte blivit gravid när jag fyller 35, då ringer jag fertilitetsmottagningen.

Min 35-årsdag kom och gick, men inget positivt graviditetstest. Så jag tog mod till mig och ringde det där telefonsamtalet. Jag fick ett ganska kallt mottagande. ”Ni har ett biologiskt barn tillsammans sedan tidigare och fertilitetscentrum har LÅNG kö”. Ett par samtal senare hade jag bokat in oss för ett första besök på en privat klinik. Förra sommaren drog vi igång en fertilitetsutredning och i höstas kom beskedet, vi hade haft grym tur en gång, chansen att vi skulle ha samma tur igen är ganska liten.

Det blev en kalldusch, men samtidigt visste jag nog redan att det var så. Nu kom dock en mängd frågor att ta ställning till. Jag är ganska nöjd med vårt liv. Vi är grymt stolta och glada över vår dotter. Den förmågan att njuta av det vi har vill jag inte mista i jakt på något mer. Jag har sett fler kvinnor i min omgivning bli mer eller mindre besatta av tanken på barn och den situationen vill jag absolut inte hamna i.

Samtidigt tycker jag att Ida förtjänar ett syskon. Jag vill att hon ska ha någon att leka med, bråka med och dela glädje och sorg med när vi blir gamla och dementa. Jag känner mig själv inte färdig med småbarnsåren och längtar efter mera bebisgos.

Hur skulle du ha resonerat om du var i samma situation? Har du något tips att ge mig? Detta är något som upptagit en hel del av vår energi de senaste åren och jag kommer att fortsätta mitt inlägg nästa vecka. Tills dess har du ett I-landsproblem att fundera över.

Ha en riktigt bra helg i solen!

 

Publicerat i Blogg, Nora Märkt med: , , , , , , ,

Nyhetstips

Idag kan du läsa om Anna och projektet Mamma Pappa Lam i Aftonbladet. Läs artikeln på följande länk 

Publicerat i Nyheter Märkt med: , ,

Reflektioner från ISCoS

Montreal i strålande solJag kom hem från Montreal och ISCoS (internationell, medicinsk ryggmärgsskadekonferens) tisdag kväll. Måste erkänna att min mat- och sovklocka är lite ur balans fortfarande. Det var intensiva dagar med mycket intryck, intressanta föreläsningar och spännande personer. Denna gången var konferensen mycket inriktad på grundforskning, dvs hur ryggmärgsskador kan botas. Intressant på många sätt, men långt ifrån den vardag jag lever i.

Det som kanske ger allra mest under sådana här dagar är alla möten och idéer som kommer upp i samtalen med människor med liknande intresseområden. Redan i samband med förra ISCoS fick vårt projekt kontakt med ett team från Vancouver som arbetar med Sexual Health. De hade hittat vår då endast svenska hemsida och översatt den med hjälp av Google translate. Nu hade de kommit betydligt längre i sitt arbete och skapat en folder och webbsida med rekommendationer kring graviditet och förlossning för kvinnor med ryggmärgsskada. Du hittar den på följande länk https://scisexualhealth.ca/female-fertility-and-pregnancy/

Samarbetet med detta team kommer bland annat resultera i en studie kring amning hos kvinnor med ryggmärgsskador. En läkarstudent från Sverige kommer i september åka till Vancouver och göra en enkätundersökning riktad till kvinnor med ryggmärgsskador som fött barn och deras erfarenheter av amning. Planen är att göra samma enkätundersökning här i Sverige och på så sätt få ett större respondentunderlag.

Under en av middagarna satt jag bredvid en läkare verksam på ett rehabiliteringssjukhus i San Francisco. Han arbetar främst med ventilatorberoende patienter, dvs de som har riktigt höga skador och är förlamade från halsen och ner. Han berättade att han nyligen hade haft en patient med komplett skada på andra halskotan (C2) som genomgått en full graviditet och fött barn vaginalt. Hos många kvinnor med högre skador blir andningen ett bekymmer när livmodern trycker på och kvinnan på grund av sin skada redan har andningspåverkan. Eftersom denna kvinna redan var ventilatorberoende blev det dock inget bekymmer. Förlossningen avlöpte också utan komplikationer.

Sista dagen presenterade en kvinna från Italien en studie som de har gjort bland kvinnor med ryggmärgsskador som genomgått graviditeter. Drygt 50 kvinnor hade svarat på en enkät om graviditetskomplikationer, urinvägsproblematik under graviditeten, förlossning, amning, etc. Jag blev eld och lågor över den i dessa sammanhang relativt stora populationen som besvarat enkäten, tills jag insåg att det var kvinnor som fött barn i Italien från 1983 och framåt. Frågan är vad man minns av en graviditet 30 år tillbaka i tiden. Lite intressanta fakta från studien var att dryga 80 procent av deltagarna födde sina barn med kejsarsnitt. Med svenska mått en väldigt hög siffra, men den italienska forskaren var förvånad över att snittningsfrekvensen inte var 100 procent. Kejsarsnitt är betydligt vanligare i Italien än här. Studien visade också att 55 procent av kvinnorna ammade sina barn. Urinvägsinfektioner och problem med läckage var vanliga komplikationer under graviditeterna.

Efter konferensen passade jag på att ta två dagar semester i Montreal. Det var fantastiskt skönt att strosa runt i sin egen takt och upptäcka staden. Tillgänglighetsmässigt blev dock Montreal lite av en besvikelsen. Trots hyffsat modern bebyggelse hade extremt många byggnader ett par trappsteg för att komma in. Det trodde jag inte om Kanada.

 

 

 

Publicerat i Blogg, Nora Märkt med: , , ,

Första veckorna som gravid

Här delar Carolina med sig av hur hon har upplevt de första veckorna som gravid.

Publicerat i Blogg, Carolina & Jesper Märkt med: , , , , , , ,

Besked

Nu får alla vi som gått och undrat och tänkt på Carolina och Jeppe äntligen veta, är det en bebis på g eller inte?

Publicerat i Carolina & Jesper Märkt med: , , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm


växel: 08 - 555 44 250