Bloggarkiv

På resande fot

20130725-121617.jpg

Min fina familj på Berlin-sightseeing

Ett av mina och mannens intressen är att resa och det har blivit en del under årens lopp. Vi har hunnit med ett år på Nya Zealand, dyksemester på Stora Barriärrevet, bila genom Europa, ö-luffa på Fiji, storstadssemestrar och campingliv. Den mest spektakulära resan är kanske sex veckor med bil kust till kust genom USA. När vi har varit ute och rest har vi ofta valt bort de tillgängliga hotellen till förmån för charmigare vandrarhem eller bekantas bäddsoffor. Visst är det en fråga om budget, men också det att fullt tillgängligt boende ofta är ganska sterilt och opersonligt. Med hjälp av Petter har ett par trappsteg, en trång toadörr eller en duschkabin inte varit ett problem. Energiska som vi är har vi dessutom sällan jättemycket luckor i våra semesterplaner. Nyss hemkomna från vår Europaturné börjar vi inse att kravspecifikationen på en bra semester är lite annorlunda nu än för tre år sedan.

Att hålla koll på Ida här hemma är inga större problem. Här vet hon vilka rutiner och regler som gäller. Hon vet när hon gör rätt och när hon gör fel. Dessutom är miljön så gott som till fullo anpassad till mig. Jag vet (för det mesta) var jag har de saker vi behöver och det finns inte många skrymslen min trotsiga snart tre-åring kan undkomma mig på. Det är en helt annan sak när vi är ute och reser. Dels för att lillan kräver mer uppmärksamhet eftersom regler och rutiner är upp och ner, dels eftersom jag inte är en lika självständig mamma när miljön inte är fullständigt tillgänglig. Numer uppskattar jag på ett helt annat sätt att jag kommer in och kan hjälpa Ida på toa, att jag kan spola av henne i duschen när det skett en olycka och jaga efter henne när vi har en viljekamp. Finns det dessutom en lekplats i närheten där jag inte behöver vara superrädd att hon ska slå ihjäl sig är lyckan gjord. Vi har dessutom insett att i våda dagsplaner behövs stort utrymme för lekplatshäng, skutt- och springövningar samt rosa glass. HELA familjen blir så mycket nöjdare när vi får äta i tid, tillräckligt med sömn och utrymme för bus. Idas humör styr vårt så mycket mer än vi andra vill erkänna.

Nyss hemkomna från en mycket lyckad, men mycket intensiv Europa-turné har vi börjat fundera på näst resa. Kravlistan innehåller värme, bad, bus, eget pentry, helst i sällskap av en annan barnfamilj eller två. Det tar emot att erkänna men vi börjar inse att vi har gått från att vara äventyrsturister till charterturister.

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , ,

Studiebesök i Nottwil

Nottwil rehabiliteringscenter i Schweiz. Samtliga vårdrum har egen balkong och sjöutsikt

Nottwil rehabiliteringscenter i Schweiz. Samtliga vårdrum har egen balkong och sjöutsikt

Vi är på semester i Centraleuropa och igår passade jag på att besöka rehabiliteringscentret i Nottwil i Schweiz. Jag har hört en del om centret och att det ska vara något utöver det vanliga. Jag kan inte annat än hålla med.

Givetvis finns en egen simhall

Givetvis finns en egen simhall


I schweiziska Alperna invid en sjö ligger denna jätteanläggning helt inriktad på ryggmärgsskaderehabilitering. Inom centret arbetar 1 000 människor inom 150 olika yrkeskategorier. Det finns 120 vårdplatser, men det kommer även en hel del externa patienter. Vårdtiderna i Schweiz är betydligt längre än i Sverige. Här räknar man med 6 månader för en nyskadad paraplegiker och 9 månader för en tetraplegiker. Många kommer även till centret för sekundära komplikationer av sin ryggmärgsskada. Och bryter du benet som ryggmärgsskadad kan du komma till Nottwil för att få din vård. Här finns en röntgenavdelning, två operationssalar, intensivvårdsavdelning, ortopedi, urologavdelning, och mycket mer. Det finns till och med en egen tandläkare. Det är som ett eget gigantiskt sjukhus bara för ryggmärgsskadade. Däremot har man ingen egen gynekolog eller obstetriker kopplad till sig.

...det finns en egen rullstolsbutik och -verkstad

…det finns en egen rullstolsbutik och -verkstad


Redan tidigt efter att en person fått en ryggmärgsskada börjar man planera och arbeta för återgång till yrkesarbete. På centret finns en egen avdelning som arbetar med arbetsåtergång. Och man lyckas väldigt bra. Uppemot 90 procent av de nyskadade går åtminstone initialt tillbaka till ett aktivt yrkesliv. I Sverige ligger den siffran runt 50 procent. Detta sker genom ett aktivt samarbete med arbetsgivaren redan tidigt i rehabiliteringen, men man erbjuder också viss vidareutbildning till den nyskadade som exempelvis datakurser.

Och så klart en egen tandläkare

Och så klart en egen tandläkare

Det finns fantastiska möjligheter till träning i centret. De har en egen simhall, gym, sjukgymnastiklokaler, sporthall, bågskyttebana,friidrottsbana, mm. I anslutning till centret ligger även en hästgård där man sysslar med ridterapi och i sjön kan man bland annat paddla kajak. På väggarna sitter bilder som visar olika typer av förflyttningar och idrottsaktiviteter. Däremot har man inga anställda med egna ryggmärgsskador som arbetar inom rehabiliteringen. Vilket min guide tyckte var en brist

Jag slogs av hur gigantiskt centret är. Lokalerna är jättestora och jag tyckte nästan att det kändes folktomt där vi vandrade omkring i de långa korridorerna. Som min guide sa, när man kommit till Nottwil behöver man aldrig åka härifrån. Cenret är delvis privatfinansierat. De har ett eget callcenter som arbetar med att samla in privata medel och man får in motsvarande ca 150 miljoner svenska kronor per år. I Nottwil arbetar 50 personer med ryggmärgsskadeforskning.

Att besöka Nottwil var verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Hela stället andas helt andra ekonomiska förutsättningar än vad vi i Sverige kan tänka oss. Samtidigt är jag personligen alltid tveksam till rehabilitering av yngre människor som är så isolerad från resten av världen. Det är en sak att föra en självständig tillvaro på en rehabiliteringscenter, en helt annan sak att göra det i en Schweizisk storstad eller för den delen en alpby.

Jag och min guide Sue Bertschy. När hon inte guidar mig forskar hon om schweiziska ryggmärgsskadade kvinnors erfarenhet av mödravården.

Jag och min guide Sue Bertschy. När hon inte guidar mig forskar hon om schweiziska ryggmärgsskadade kvinnors erfarenhet av mödravården.

Publicerad i Nora Taggar: , , ,

Semester!

 

20130626-094022.jpg

Vi korsar Öresundsbron på väg mot horisonten

När ni läser dethär sitter jag i bilen på väg mot horisonten och nya äventyr! Sista månaden har känts lite som ett maratonlopp i familjen Sandholdt. Mycket på jobbfronten för både mig och Petter, blandat med studentfest, 50-årsfest, liten Sverigeturné och en massa andra roligheter på hemmaplan. Det ska bli riktigt skönt med ett break!

Det känns lite som att detta är den sämst planerade semestern någonsin med det är på sitt sätt rätt skönt det med. Jag vet inte riktigt hur vi tänkte när vi bestämde oss för en bilsemester genom Tyskland, Schweiz och Tjeckien. Drygt 2,5 år gammal är Ida i den åldern där det är som mest spring i benen. Vi får väl se hur roligt hon kommer att tycka att det är. Min tanke är att I-paden och föräldrar som planerar bilkörandet till stunder på dygnet då Ida är mindre aktiv ska lösa det problemet. Däremellan ska vi hitta på en massa hyss. Första stoppet blir Lallandia, ett badparadis i Danmark. Vi har ca 2 timmars bilfärd dit, efter Lallandia käkar vi middag på färjan till Tyskland och sedan tänker jag mig att lillan borde slockna medan mamma kan gasa på en bit ner i Tyskland.

När jag var på NoSCoS träffade jag en supertrevlig kvinna från Schweiz som gjort en studie på ryggmärgsskadade kvinnors erfarenheter av mödravård, förlossningsvård och vård första tiden som nybliven mamma. Vi kände båda att hon hade gjort en förstudie till vårt projekt. Hur som helst blev jag inbjuden till Nottwil och den stora rehabiliteringscentret där. Jag har hört otroligt mycket positivt om detta center så det ska verkligen bli spännande att få se det med egna ögon. Jag lovar att en rapport kommer!

Efter några dagar i Schweiz där vi ska hänga lite med min bror och hans familj drar vi till sydöstra Tjeckien. Jag har påbrå därifrån och försöker lära Ida lite tjeckiska också. På schemat står storshopping av tjeckiska barnböcker, sagor och filmer samt mycket lek och bus med mina sysslingar och deras barn. Vi får se lite vad mer vi hittar på där. Lite tjeckisk öl ska vi nog kunna klämma in också! Sedan börjar vi så sakteligen styra kosan norröver. Berlin står på schemat. Riktigt vad vi ska hitta på vet vi inte. Tanken är att lära känna denna stad lite. Många säger att det är en bra barnstad. Jag återkommer med hur det är med den biten. Vi planerar att vara hemma från vårt turné igen i mitten av juli.

Jag är lite nervös över att vi har ytterst få boende bokade. Sedan jag blev mamma ställer jag betydligt högre krav på tillgängligheten. Förr kunde Petter och jag utan problem sova över i en lägenhet två trappor upp utan hiss med lite för smal toadörr. Numer uppskattar jag på ett helt annat sätt när allt bara funkar. Samtidigt vet jag att boendet kommer att lösa sig så länge det finns pengar på visa-kortet. För visst är det så att man som rullstolsburen gärna ska vara lite rikare än gemene man. Det är aldrig problem att bo på de dyra hotellen…

Somriga hälsningar från Nora

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , ,

Utflyktstips

Sötaste elefantungen någonsin

Sötaste elefantungen någonsin

Senaste veckan har vi gjort ett par utflykter som varit så lyckade att jag måste få dela med mig av mina tips. Framförallt eftersom jag själv kan tycka att det är ganska svårt att hitta bra utflyktsmål som funkar med kombinationen rullstol och aktiv lilltjej.

Jag är väldigt förtjust i djur och gillar att gå på djurpark. Under vintern har vi läst böcker om diverse olika djur och lillan är väldigt intresserad av dem. Petter fick tips på jobbet om att spendera första maj i Danmark eftersom det är en vanlig vardag där och allt är öppet som vanligt. Sagt och gjort, vi packade picknickkorgen och styrde kosan mot Köpenhamn Zoo.

Jag brukar tycka att djurparker är rätt jobbiga med rullstol OCH barnvagn eftersom det alltid är så förbenat backigt. Det brukar dessutom vara rätt stora avstånd som man ska ta sig runt. Jag blev mycket glatt överraskad av hur nära allt låg på Köpenhamn Zoo och att ingen backe var brantare än att jag fixade att rulla upp för den utan större problem. Vi hade en helt fantastisk dag i solskenet och hade svårt att bestämma oss för vilka djur som var roligast. Ida röstade nog för aporna och elefanterna (de har en helt gudomlig liten elefantunge). Själv föll jag nog för flodhästen som simmade runt, runt, runt i sin bassäng. Jag uppskattade verkligen att man kunde se många av de djur som lever i vatten både över och under vattenytan. Det är rätt mäktigt att se en isbjörn eller flodhäst simma fram. (http://www.zoo.dk/)

Ett annat utflyktstips är Hallongården som ligger på vägen mellan Malmö och Trelleborg. (http://www.hallongarden.com/) Som namnet antyder odlar de hallon, men även andra bär och grönsaker som sparris och krusbär. Till stället hör en gårdsbutik som säljer egentillverkade produkter samt ett halloncafè med lätt lunch och fika. De har servering både inne och ute på gården. Gården är väl inhängnad, så vi vuxna kunde fika i lugn och ro medan lillan sprang runt och utforskade omgivningen. Och det finns mycket att utforska. Getterna Isabella och Estelle betar i sin hage alldeles intill, kaninen Skutt skuttar runt i sin bur på gården och i Stallet finns det höns, små gässlingar och kattungar. Jag vill verkligen ge detta ställe ett stort plus för den snygga ramp de byggt in. Dessutom har de en stor handikapptoalett där även en barntoalett fått plats. Det smällde högt i lillans ögon!

På väg hem från Hallongården svängde vi förbi Vellingeblomman och handlade lite plantor till trädgården. Vi fastnade en bra stund i deras café också. De har en supertrevlig liten trädgård med jättefina växter i. Även den väl avgränsad så lillan kan gå och utforska utan att jag behöver vara orolig att hon försvinner någonstans. Tack vare det cafét har jag inga problem att få med mig mannen på blomstershopping. Blåbärspajen rekommenderas! (http://www.vellingeblomman.se/)

Publicerad i Nora Taggar: , , , , ,

Att resa med barn, rullstol, barnvagn och semesterpackning

Redo att flyga!

Redo att flyga!

Nyss hemkommen från solsemestern måste jag än en gång lyfta hur smidigt allt funkade. Många föräldrar (oavsett om de har en funktionsnedsättning i familjen eller inte) drar sig för att resa, men för vår del har det funkat hur bra som helst. Antagligen skulle jag inte vara fullt lika kaxig om jag hade 3 barn under 5 års ålder, men med ett flöt allt på över förväntan. Tänkte jag skulle spalta några tips:

  • Packa sparsamt, allt du packar ner måste också hållas koll på och transporteras. Ta hellre med dig en sak för lite än en för mycket. Är bara kreditkortet med kan du i värsta fall köpa det du behöver på plats och då har du för en gångs skull en ursäkt att shoppa. Maken är stenhård på att det vi tar med oss måste få plats i EN resväska och det är jag egentligen ganska glad för. Han hävdar att eftersom jag ska ha med mig rullstolen och Ida ska ha med sig vagnen har vi redan fyllt vår kollikvot och snyltar egentligen på hans packningsutrymme… Vi hade packat ner lite leksaker som vi trodde att lillsnoprpan skulle leka med på plats, hon tittade knappt åt dem. Veckans favoritleksak blev istället telefonen på rummet.
  • Packa ryggsäcken full med mat och mutor. Flygmaten kommer garanterat inte när hungern infinner sig och när den väl kommer är det inte säkert att den faller varken en vuxen eller liten person i smaken. Jag hade packat ner mackor, frukt, kex, en omgång vällingpulver och russin. När flygmaten väl kom sov lillan som en stock och vi vuxna kunde peta i vår mat i lugn och ro.
  • Något att suga på i start och landning. Detdär med att tryckutjämna är inte helt enkelt när man är liten. När jag flög med Ida när hon var riktigt liten försökte jag alltid passa på att amma i start och landning. Numer får hon ha obegränsat med napp och om det passar någorlunda kan det bli en flaska välling. När hon blir lite större kommer jag troligen se till att proppa fickan full med karameller. För vår del funkar det bra och jag har aldrig hört något gnäll om öronen.
  • Ta med en surfplatta laddad med film och appar. Vi försöker i vanliga fall vara lite TV-restriktiva men den är en fantastisk barnvakt när man måste sitta still. Tack vare plattan gick både flygresan och ett antal restaurangbesök utan gnäll. Vi ser dock till att springa av de små benen när tillfälle gavs. Vi hade springtävling på flygplatsen och Petter tog en promenad med lillstumpan i mittgången på planet.

Jag har flugit rätt mycket med rullstol, men kan inte riktigt upphöra att förvånas över hur bra det (nästan alltid) funkar trots att det egentligen inte kan bli mycket mer otillgängligt. I helgen blir det för min del premiär som simtränare på ett träningsläger i Stockholm. Jag och min simmare (som inte gärna flyger) har kompromissat, vi tar tåget upp och flyget hem. Jag brukar inte vara lika imponerad av SJ men jag kanske ändrar mig. Ha en bra helg!

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250