Bloggarkiv

en tågresa

IMG_4467Egentligen skulle jag kanske skriva att det var en helvetestågresa, men det såg inte så snyggt ut som rubrik. Men det var nog den jobbigaste tågresan jag någonsin har haft. Hela min familj skulle åka upp till Stockholm från Malmö. Det var jag, min man, min fyraåriga dotter och min ettåriga son. Vi skulle åka upp och hälsa på släkt och så klart ville jag vara med på stil:s prisutdelningen.

Vi steg ombord på snabbtåget i Malmö kl 08. Allt var frid och fröjd. Tågvärden var trevlig, barnen glada och det verkade som om detta skulle bli en skön resa. Annars brukar vi ta bilen, men Otto skriker och vill inte sitta fastspänd när vi kör. Både jag och min man längtade efter en tyst och lugn resa. Efter ungefär halva tågresan kräktes min dotter på grund av åksjuka. Alla vi fyra var gröna i ansiktet och tåget krängde hit och dit. Det var inte alls trevligt. Otto ville krypa och gå omkring, men tågets mittgång var bara 48 cm bred så det fick bli min man som jagade honom. Jag fick sitta med min åksjuka dotter. Det var faktiskt ganska jobbigt att inte kunna byta av varandra. Min man blev jätte åksjuk av att titta ner på golvet hela resan där min ettåriga son fifflade omkring. Om nu SJ tillhanda håller rullstolsplatser och lift hade det varit skönt att kunna röra sig i en hel vagn och inte bara 5 meter in i vagnen. Jag blir lite trött på saker som ska vara ”tillgängliga” och inte alls är det. Jag som sitter i rullstol måste kunna vara aktiv och inte bara lastas in på min plats och sitta där. Jag kan inte vara stilla utan måste kunna röra mig i jämn takt med mina barn.

Vår Stockholm vistelse var fin fin. Vi var på Junibacken som var ett väldigt bra museum. Jag har aldrig besökt Junibacken förut, men blev glatt överraskad. Vi åkte hela familjen ”det flygande sagotåget”. Min fyraåriga dotter pratade med skräckblandad förtjusning om drakar och vildvittror. Sedan var vi på Livrustkammaren. Där blev min fyraåriga dotter helt fascinerad av ett lakan från 1600-talet där det fanns blod från kungen Gustav II Adolf (jag tror jag skrev rätt kung nu). Kungen stupade i kriget mot Tyskland under 1600-talet.

Min man och mina barn tittade på pepparkakshus på ArkDes medan jag jobbade. En kväll fick jag och mina kollegor Nora och Erika mota STiL-priset vilket var väldigt hedrande och roligt. Allt var frid och fröjd i Stockholm, men det fanns en olustig känsla i magen. Vi var ju tvungna att ta tåget hem också. Efter tre dagar i Stockholm steg vi ombord för att åka tillbaka till Malmö. Nu var vi lite mer oroliga när vi steg ombord på tåget. Vi hade köpt godis som smakade mint och förberett oss på alla möjliga sätt. Vi åkte från Stockholm kl 19.20 och tänkte att båda barnen skulle somna snabbt. Vår dotter mådde superilla nästan direkt, men istället för att kräkas somnade hon. Min lilla son däremot han var ledsen och plötsligt så kom kräket. Blää. I vår kupé satt ett annat litet barn som också kräktes, 2 gånger. Hela vagnen luktade kräk men tåget krängde vidare. Tills det tog stopp. Plötsligt mitt i Småland var det någon som var ute och sprang på rälsen. Vårt tåg blev stående i en timme och sedan körde vi i 30km/timme mot Malmö. Efter två timmars försening kom vi så fram till Malmö. Vi var trötta och uppgivna. Vi klev av tåget sist eftersom konduktören var tvungen att hjälpa mig med hissen. Och när vi kom ut från stationen hade sista stadsbussen gått och alla taxisar var ivägkörda. Så mitt i natten, kl 02 gick/rullade vi sakta hem. Allt var stilla och tyst. Det var kallt och vi lovade oss själva att aldrig mer ta tåget till Stockholm.

Publicerad i Anna, Blogg Taggar: , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250