Bloggarkiv

gästbloggare: Vårkänslor

IMG_7473Gästbloggare:  Åsa
Klockan är snart sex på morgonen och utanför mitt fönster är himlen blå.  Allt är så där fantastiskt orört som det bara kan vara under de första timmarna av dagen. Innan allt drar igång. Jag älskar den här tiden. Hjärnan är utvilad och allt är nytt.

Jag har burit på en personlig konflikt under en tid och lösningen till denna konflikt fick ett avslut i torsdags. Jag kunde slappna av efter en hel del inre spänningar. Detta är givetvis ingenting Ludwig vet någonting om men han fick vara med och fira. Coca-Cola popcorn och film stod på menyn! (Fast det bara var torsdagskväll!)

Eftersom jag varit så ockuperad av denna konflikt måste jag nu något försenad ta tag i mitt arbete som egen företagare. Löne-arbetet måste slutföras och arbetsgivardeklarationen ska in till Skatteverket. Jag måste rapportera till pensionsvalet och lämna in papper till försäkringskassan.  Ansökning till kommunen angående sjuklönekostnader står även på listan. Ja och sen var det det där med lönesamtal och löneförhöjning.  Assistenternas semestrar ska  planeras. Frågan är om jag kommer behöva anställa nya sommarvikarier? Det är en utmaning. Tur att jag älskar utmaningar!

Ärligt så är jag otroligt stolt över mig själv. Jag kan ju! Den största vinsten var nog hand- och armrekonstruktionerna. Jag har ju nu kontroll på mina rörelser på ett helt annat sätt. Hand operationerna har möjliggjort en obehindrad tillgång till användandet av mobiltelefon och dator. Att äta med vanliga bestick och hålla i ett glas var också en gigantisk vinst.

Allt detta bidrog till ett ökat självförtroende där jag kunde börja ställa krav på min omgivning i stället för tvärtom. Det som till en början inte var förhandlingsbart blev nu förhandlingsbart. Det som från början var hugget i sten var inte längre givet. Ju gladare jag blev desto mer goda saker kom i min väg. I dag är jag helt övertygad om att ”attraktion of law” fungerar. Den ”universella lagen” om att lika attraherar lika. Om jag är positiv så attraherar jag positivt och så vidare. Nu kunde jag ta upp kampen om min son. Ja, det har varit en kamp.

IMG_7474 IMG_7475

Jag avslutar med ett citat från Buddha:
”Allt vi är, är resultatet av vad vi tänkt. Sinnet är vårt allt. Vi blir vad vi tänker.”

Vi ses!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , , , , , ,

Gästbloggare: förväntningar

IMG_7435Gästbloggare: Åsa
Ännu en vecka har passerat och två assistenter har använt min toalett för att gå in och kräkas. Magsjuka med andra ord! Ludwigs födelsedagsparty blev inställt då han var sjuk. Ludwig med influensa. Jag med influensa. Assistenter med både lunginflammation och halsfluss. På grund av detta stoppades även party försök nummer två. Istället för söndag så fick det bli måndag annandag påsk. Givetvis tyckte jag synd om Ludwig. Den energin tänkte jag använda till att fixa ett riktigt bra födelsedagsparty!

En disco lampa blev inköpt. Ballonger blåstes upp. Både sådana som lyser i mörker och vanliga. Nya fina planscher dekorerade vi Luddes rum med. Vimplar och terpentinet köptes in. Och ett glitterdraperi. Ljus med tomtebloss effekt  och till sist ett rejält gäng med helium ballonger! Chips  popcorn ostbågar och godis införskaffades. Tårta och kakor köptes. Sen bakade vi cup cakes med grön glasyr!

Nu hade jag det perfekta partyt men på grund av att jag i sista sekund bytt tid inga barn! På Söndagskvällen var det bara en som förmodligen skulle komma men systern hade blivit magsjuk så det var inte säkert. Två barn var borta på påskmiddag. En hade åkt till sin pappa. En annan hade en morfar som fyllde år. Ett syskonpar kunde inte komma då  flickan kräkts hela natten. Och där var den igen… känslan av att inte kunna göra tillräckligt…Känslan att Ludwig skulle bli ledsen…

På morgonen hintade jag  att det kanske bara blir Irma som kommer och ett helt fat fullt med cup cakes. Svaret jag fick var så fint:

– Bara Irma och jag? Det kan ju faktiskt bli mysigt. Jag är glad bara det kommer någon….

IMG_7437

IMG_7436
Det blev party. Det  kom barn och de hade roligt. Ja alla utom en. Han hade ingen lust att leka med de andra. Han ville vara med mig. Lite stressad försökte jag bemöta honom och finnas till hands. När det var tio minuter kvar av kalaset så talade han myndig om för mig att ringa till hans mamma och be henne komma och hämta honom. Jag frågade  honom varför och svaret var så tokigt att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta:

– Ta inte det här på fel sätt nu. Men jag har varit på bättre kalas. Blev du ledsen nu?

Jag replikerade att lite ledsen blev jag.  Han svarade med att klappa på mitt sprayade uppsatt hår. Inte jämsmed utan åt fel håll så att jag fick en tuppkam! Min assistent Tessan stod en bit längre bort och bet sig i läppen och tittade ner för att inte falla ut i skratt!

Ludwig var iallafall supernöjd med kalaset och resten av barnaskaran med för den delen. Dessutom var mamma helnöjd!
Slutet gott. Allting gott.

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , ,

Gästbloggare: Berg- och dalbanedagar

IMG_7407

Gästbloggare: Anna
När jag lämnar min son på dagis så vinkar man i fönstret och det blir slängkyssar, forma fingrarna som hjärtat och vi skickar kärlek och leenden genom glasrutan. Så även denna morgon. Men stackars lille Kasper ramlade strax därefter då hans bäste polare visat ett nytt trick man kan göra från soffan ovanför det hårda stengolvet. ”Han måste direkt uppsöka tandläkare för att se om något är skadat”, säger den lätt skärrade pedagogen på dagis när hon ringde. Jag hade inte ens hunnit fram till jobbet men vände bilen direkt. På dagis möttes jag av en ledsen och rädd pojke där blodet sprutade. Vi åkte till vår tandläkare och allt gick tack och lov bra och inga tydliga skador. Som så ofta så lovar man en tur till glass- godis- eller leksaksaffären när barnen gjort något de är rädda för och så blev det även nu.

Ofta när vi är ute och handlar så sitter Kasper i mitt knä. Han börjar ju nu bli ganska stor men för oss fungerar det fortfarande mycket smidigt. Denna dag hittade vi dock en rolig bilvagn som han säkert velat åka tidigare men inte fått. Brukar faktiskt undvika i den mån det går att ta med barn till mataffären men denna fredag var han med. Glassen han valde gjorde också att smärtan plötsligt var borta. Finns det någon bättre medicin? Tror den funkar för både stora och små. 😉

 

IMG_7409

Helgen flöt sig förbi i ovisshet och jobbiga känslor. Vi väntade barnens farmor till Stockholm men hon dök inte upp på lördagen och vi fick då reda på att hon ramlat i sin lägenhet och att hon fått en stroke. Hon har nu förlamad men svag känsel i vänster sida kropp och jag får sådana känslor tillbaka till min skada när jag nu hör hon mår och tänker. Jag hoppas jag kan vara ett stöd framöver för henne nu när hon snart börjar rehabträning. Hon är en envis dam så vi håller tummarna att hon återhämtar sig.

Efter denna lite sömnlösa helg bar det med tåg iväg till en konferens i Göteborg för Centre for Advanced Reconstruction of Extremities (CARE) på Sahlgrenska sjukhuset med den fantastiska personalen Johanna Wangdell, Anna-Karin Gustavsson, Carina Reinholdt och Jan Fridén. Detta är de team som opererat och tränat mig så jag har fått starkare grepp, rörlighet i fingrar och dessa två operationer ångrar jag inte alls. Kan faktiskt inte ens tänka tillbaka på hur dålig funktionen var innan. Tycker det är så häftigt vad man nu kan operera och få till.

 

IMG_7414 IMG_7413
Kom fram till ett soligt Göteborg på eftermiddagen. Hade bokat ett anpassat rum på Scandic Crown vid Centralen. När jag reser väljer jag om det går gärna Scandic då jag verkligen gillar deras rum. Höjbara sängar och att de på de flesta hotell har tänkt på spegelhöjd, tvål- och schampooplacering etc. Installerade oss snabbt och sedan njöt vi av vårsolen i ”Trädgår’n”. Vårblommorna hade börjat blomma, förälskade par satt på var och varannan parkbänk. Träningsgrupper tränade i parken och del satt på mysiga och hemtrevliga fik.

På tisdagen var konferensen. Lyssnade på intressanta föredrag och tycker det är så coolt vad man medicinskt kan göra. CARE’s  nya lokaler var så fräscha, genomtänkta och den viktigaste kärnan består av det teamet jag nämnde ovan.

 

Åkte nöjd hem med kvällståget. Kändes mysigt att med tåg sakta rulla in i ett nattupplyst Stockholm…
…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………

 

Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: ,

Gästbloggare: Var finns handboken?

IMG_4089

Gästbloggare: Åsa
Ludwig fyllde åtta år i måndags. Mognadsgraden kan diskuteras men skärpan finns där. En smart åttaåring utan mognad blir en tickande bomb!

Det har gått upp för den unge mannen att ifall han säger att han är sjuk så behöver han inte gå till skolan. Jättebra! Blir en skickad till skolan iallafall så kan en alltid skylla på ont i huvudet vid lunch. Då kommer mamma och hämtar!

Självklart kommer oron fram.

-Tänk om Ludwig inte trivs i skolan?

Han säger att han trivs.

IMG_4090-Tänk om Ludwig inte mår bra?

Han säger att han mår bra.

-Tycker Ludwig att skolan är svår?

-Kanske är det för lätt?

Tankarna far i ett enda virrvarr och skräcken att inte duga som förälder vaknar till liv!

Varför finns det ingen manual på det här att vara förälder? En handbok där det bara är att följa stegen.

-Om du ringar in ”a” fortsätt till sidan 37.

-När du läst sidan ”37”, räkna ihop poängen.

IMG_4091Beroende på utfall är det bara att gå över till fördjupnings materialet och förkovra sig!

Nej, när en är förälder så är det bara att gå på magkänsla och verka säker på sin sak och hoppas att en inte blir avslöjad för den skojare som en egentligen tror sig vara!

-Vänta ni barn!

-En vacker dag blir ni föräldrar! Då kommer det gå upp ett ljus:

-Aha var det så här jag torterade mina föräldrar!

Allt gott

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , , , , , , , , ,

Kolla här

imageSe här! Anna är med i Tidningen Hemmets nr 40 och som det inte räckte så även i Hänt i veckan nr 37. Vi hoppas att hela Sverige ska veta vad Mamma pappa lam är för projekt 🙂

Publicerad i Nyheter Taggar: , , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250