Blog Archives

Tillgängliga lekplatser

gungor

Hemma hos oss

Nu när det är strålande sol vill man verkligen vara utomhus hela tiden. Jag har suttit och tittat på alla Malmös  lekplatser på internet. På Malmö stads hemsida kan man läsa att det finns 220 kommunala lekplatser. På en blogg som listar och bedömmer alla Malmös lekplatser läste jag vidare att ungefär 9 av dessa av någorlunda tillgänliga med rullstol – suck. På både Malmös, Göteborgs och Stockholmsstads hemsida finns det en sida som handlar om tillgänglighet vid lekplatser. Tyvärr tycker jag inte att det finns så många lekplatser som fungerar så bra i praktiken. På Hi, hjälpmedelsinstitutets, hemsida står det under lekplatser för rörelsehindrade att det ska vara parkering nära, rymlig toalett, lättrullat underlag, lekredskap som är lätta att ta sig i och ur samt kompisgungor. Dessa åtgärder är för att gagna barnen i deras lek, men många av punkterna hjälper även vuxna med rörelsenedsättning. Det finns dock saker man missar när man enbart formulerar regler som är tänkta för barn.

Vi bor nära Folkets Park i Malmö. Där finns en jättestor och fin lekplats, men tyvärr är den riktigt urusel då det kommer till tillgänglighet. Jag vet att kommunen har planer på att rusta upp den här lekplatsen så därför kollade jag upp vad som gäller. Man måste följa Boverkets föreskrift, ALM2 från 2011 och PBL, plan- och bygglagen samt HIN1. Efter att ha läst in mig lite på dessa föreskrifter kan jag bara konstatera att jag är trött på alla luddiga texter som kan tolkas lite hursom helst. Inte undra på att det finns så få tillgänliga lekplatser.

Jag tror att jag och min dotter väljer att som vanligt leka i vår trädgård. Vi har ju faktiskt underlag som går att rulla på… fast just idag hade en måsunge trillat ur sitt bo. Måsföräldrarna vaktade ungen som hökar och attackerade allt som närmade sig. Tror ni att det finns någon lag jag kan skriva mot förbud av måsungar på gräsmattor?!

Publicerat i Anna, Blogg Märkt med: , , , ,

Mamma jag vill dansa mer!

skor

Hoppeskutt-skor

Min dotter blev inbjuden av en kompis att prova på dans. Fast det är kanske fel att kalla det dans. Det är nog mer hopp och skutt till musik! Ialla fall dansen tar plats på ett gymcentra väldigt nära vår lägenhet kl 9.30 varje lördag. Det är egentligen lite väl tidigt för vår morgontrötta familj, men vi tänkte att vi skulle ge det en chans. Första helgen var min sambo bortrest och när vi skulle gå till dansen upptäckte vi att det bara fanns en ashög trappa upp till gymcentrat. Jag hade kanske inte mitt bästa morgonhumör den dagen och bestämde mig för att inte bli upplyft för trapporna. Vi fick avstå från dansen den helgen. Nästa helg gjorde min sambo ett nytt försök. Han gick med vår dotter till dansen fast han också var morgontrött. Till hans stora förfäran visade sig att även föräldrarna skulle dansa. Snäll som han är deltog han, men till priset av huvudvärk resten av dagen… vår dotter älskar dansen! – Mamma, jag vill dansa mer! skrek hon när hon kom hem. Men min sambo vill inte riktigt dansa så tidigt på dagen och jag kommer inte upp för den idiotiska trappan.

Hur gör man egentligen? Jag vill inte att min dotter ska avstå från något hon gillar för att jag inte kan gå i trappor. Och jag tycker inte man kan tvinga någon som kommer att ha huvudvärk resten av dagen. Finns det inte någon regel att allmänna lokaler ska vara tillgängliga? Huset som gymcentrat huserar i är byggt någon gång på 1960-talet tror jag, men trappan är uppförd för kanske 4 år sedan. Jag har aldrig varit med om något sådant här tidigare. Jag har suttit i rullstol i snart 6 år, men det är nu först som jag verkligen känner av att jag sitter på hjul och inte kan använda mina ben.

Imorgon ska jag ta tag i det igen. Jag har redan ringt och pratat med dem, men jag ska fortsätta att tjata… någon som vet hur man ska bete sig i sådana här situationer?

Publicerat i Anna Märkt med: , , ,

Häftiga saker

Jag har suttit i rullstol i snart 6 år. Före min olycka spenderade jag mycket tid med små barn och nu när jag har ett eget litet barn kan jag inte se några direkta skillnader – det är lika lätt att ta hand om ett litet barn med eller utan rullstol! Det finns dock en sak som jag märkt stor skillnad på – barnets bålbalans. Min lilla dotter har alltid suttit i min famn som fastklistrad, ibland fastknuten i en sjal och ibland utan. Och jag har inte alltid kört så snällt, men hon är min lilla apa som klamrar sig fast. Men när jag får ett barn sittande i min famn som inte har föräldrar i rullstol så känns det som om barnet skulle glida av i vilken sekund som helst… och då kanske till och med när rullstolen är helt stilla. Det är bara att konstatera att barn till föräldrar i rullstol har grym bålbalans!!!

Jag och min dotter brukar fixa småsaker på stan. Vi har slutat att tänka på att köra fint eller sitta fastspänd. Vi rullar omkring i rasande fart och tänker på häftiga saker som ”kummini” (= tuggummi) och ”copcorn” (=popcorn). Men så plötsligt en dag så flög Maja av. Eller rättare sagt det blev tvärstopp på grund av att stenläggningen var så otroligt dålig. Jag hann precis fånga Maja i overallens ryggfoder, men den lilla näsan blev lite röd. Det var mitt på ett övergångsställe i centrala Malmö. Alla människor tittade och jag liksom stängde av öronen, men hörde någon prata om att man skulle anmäla något. Men jag förstod inte riktigt om det var gatubeläggningen som skulle anmälas eller jag… Maja blev rädd och började gråta och vi skyndade över gatan och stannade och kramades. Maja ville hem och jag kände mig som världens sämsta mamma. Inombords svor jag långa haranger över min rullstol och önskade att jag bara var en ”vanlig” mamma. Men jag antar att alla föräldrar har dåliga dagar… och barn också, oavsett bålbalans.

Publicerat i Anna, Blogg Märkt med: , , ,