Bloggarkiv

gästbloggare: Mallorca

IMG_7654Gästbloggare:  Anna
Hej,
Jag och mina barn har varit på semester med två av mina nära tjejkompisar och deras barn. Vi reste till Mallorca och bodde på en Sunwing family hotell. Resan gick väldigt smidigt och all packning kom fram! Flygresan tar bara drygt 3 timmar och paddan var laddad med barnfilmer, pysselböcker och mjukisdjur i handbagaget vilket gjorde att även jag hann se en film. Lyxigt och skönt. Jag tycker att flygresor är lite mysigt, speciellt när det är resor som är lite längre så man blir serverad mat och dryck och att man har gott om tid för att läsa eller se film finns.
Vi landade i ett soligt Palma och vi hade bokat en specialtransfer från flygplatsen till hotellet. Nu i efterhand så tror jag inte alls det var värt dem pengarna, fanns massor med anpassade ”caddybilar” som säkert hade varit 1/4 av priset. När man har semester så vill man dock att allt ska flyta så det kändes säkert och tryggt att ha detta förbokat, men reser vi tillbaka någon gång så kommer jag nog inte välja detta alternativ.
Hotellet låg en timme från flygplatsen. Vi hade bokat ”all inclusive” så det var en avkoppling på alla plan denna resa. Tycker maten var bra, så klart lite ”stojiga” måltider med alla barnfamiljer, men verkligen smidigt och enkelt. Har helt tappat räkningen på hur många glassar det blev denna vecka. Tror Kasper slog rekord med sex stycken en av dagarna.
IMG_7656
IMG_7655
Lollo och Bernie som är Vings barnmaskotar blev favoriter. Det bjöds på kramkalas och minidisco nästan varje kväll. Fanns också ett roligt lekland i närheten med gokart, trampolinhoppning och en gigantisk Minionhoppborg. Resan var också härlig då temperaturen var skön. Det hade hunnit bli så pass varmt att det var skönt att bada och svalka sig i hotellets pool. Det fanns starka badvakter som gärna hjälpte till och varje pool var anpassad för att enkelt ta sig i och ur. Enormt skönt att kunna bada och leka med barnen och att hinna umgås med sina vänner. Hade planerat lite mer träning och hade en bild av hur man hurtigt skulle hänga på strandpromenaden tidiga morgnar men detta inträffade aldrig. Kvällarna blev däremot sena och såväl morgonen efter… 😉
Nu är det vardag igen och det gäller att komma in i rutiner med jobb, kost och träning igen. Beach 2016 är ju trots allt redan här, men även grillsäsongen… :-0
Har ni testat att grilla vattenmelon? Penslar man skivor av melon med olivolja kan man grilla de på båda sidorna. För att göra det ännu godare smular man efter grillningen lite fetaost, lite citronsaft, flingsalt, svartpeppar och mynta över. Jättegott och nyttigt till grillat!På schemat närmaste tiden är dagis- och skolavslutning och lite sommarluncher på arbetet och andra terminsavslutningar. Nu håller vi tummarna att vädret håller i sig!

…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………
Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: , ,

Gästbloggare: Berg- och dalbanedagar

IMG_7407

Gästbloggare: Anna
När jag lämnar min son på dagis så vinkar man i fönstret och det blir slängkyssar, forma fingrarna som hjärtat och vi skickar kärlek och leenden genom glasrutan. Så även denna morgon. Men stackars lille Kasper ramlade strax därefter då hans bäste polare visat ett nytt trick man kan göra från soffan ovanför det hårda stengolvet. ”Han måste direkt uppsöka tandläkare för att se om något är skadat”, säger den lätt skärrade pedagogen på dagis när hon ringde. Jag hade inte ens hunnit fram till jobbet men vände bilen direkt. På dagis möttes jag av en ledsen och rädd pojke där blodet sprutade. Vi åkte till vår tandläkare och allt gick tack och lov bra och inga tydliga skador. Som så ofta så lovar man en tur till glass- godis- eller leksaksaffären när barnen gjort något de är rädda för och så blev det även nu.

Ofta när vi är ute och handlar så sitter Kasper i mitt knä. Han börjar ju nu bli ganska stor men för oss fungerar det fortfarande mycket smidigt. Denna dag hittade vi dock en rolig bilvagn som han säkert velat åka tidigare men inte fått. Brukar faktiskt undvika i den mån det går att ta med barn till mataffären men denna fredag var han med. Glassen han valde gjorde också att smärtan plötsligt var borta. Finns det någon bättre medicin? Tror den funkar för både stora och små. 😉

 

IMG_7409

Helgen flöt sig förbi i ovisshet och jobbiga känslor. Vi väntade barnens farmor till Stockholm men hon dök inte upp på lördagen och vi fick då reda på att hon ramlat i sin lägenhet och att hon fått en stroke. Hon har nu förlamad men svag känsel i vänster sida kropp och jag får sådana känslor tillbaka till min skada när jag nu hör hon mår och tänker. Jag hoppas jag kan vara ett stöd framöver för henne nu när hon snart börjar rehabträning. Hon är en envis dam så vi håller tummarna att hon återhämtar sig.

Efter denna lite sömnlösa helg bar det med tåg iväg till en konferens i Göteborg för Centre for Advanced Reconstruction of Extremities (CARE) på Sahlgrenska sjukhuset med den fantastiska personalen Johanna Wangdell, Anna-Karin Gustavsson, Carina Reinholdt och Jan Fridén. Detta är de team som opererat och tränat mig så jag har fått starkare grepp, rörlighet i fingrar och dessa två operationer ångrar jag inte alls. Kan faktiskt inte ens tänka tillbaka på hur dålig funktionen var innan. Tycker det är så häftigt vad man nu kan operera och få till.

 

IMG_7414 IMG_7413
Kom fram till ett soligt Göteborg på eftermiddagen. Hade bokat ett anpassat rum på Scandic Crown vid Centralen. När jag reser väljer jag om det går gärna Scandic då jag verkligen gillar deras rum. Höjbara sängar och att de på de flesta hotell har tänkt på spegelhöjd, tvål- och schampooplacering etc. Installerade oss snabbt och sedan njöt vi av vårsolen i ”Trädgår’n”. Vårblommorna hade börjat blomma, förälskade par satt på var och varannan parkbänk. Träningsgrupper tränade i parken och del satt på mysiga och hemtrevliga fik.

På tisdagen var konferensen. Lyssnade på intressanta föredrag och tycker det är så coolt vad man medicinskt kan göra. CARE’s  nya lokaler var så fräscha, genomtänkta och den viktigaste kärnan består av det teamet jag nämnde ovan.

 

Åkte nöjd hem med kvällståget. Kändes mysigt att med tåg sakta rulla in i ett nattupplyst Stockholm…
…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………

 

Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: ,

gästbloggare: vårt hus

IMG_7067Gästbloggare: Anna L
Under min föräldraledighet byggde vi också hus. Det var ett anpassat hus där vi bestämt precis hur vi önskat det hela. Vårt hus ligger 100 m från dagis och närhet till släkt och vänner vilket underlättar vardagen något enormt.

Att få bestämma helt hur man vill ha och vilka materialval och detaljer vi önskade var både roligt och svårt. Det finns så otroligt många valmöjligheter och ju mer man kikar runt desto svårare blir det. Jag känner att huset blev väldigt bra men såklart finns det ju detaljer som man skulle ändrat om man skulle gjort det på nytt. Det som har varit det bästa var nog stenläggningen vi gjorde på tomten. Den är helt planerad för att alla ska kunna delta och vara överallt.

Det som jag känner mig väldigt nöjd med är den höj- och sänkbara bordskivan i köket. Den är bra placerad i närhet till spis, skafferi, kyl och frys. Tindra och Kasper tycker också denna bänk är perfekt då de kan sitta och pyssla och även vara med vid matlagningen.

 

IMG_7068

Sedan har vi själva köpt lampdosor på Clas Ohlson som vi har programmerat in så att jag kommer åt att tända och släcka överallt. Det är väldigt smidigt och det är något alla borde ha.

För att spara plats och göra det lättframkomligt så har vi också valt skjutdörrar på de ställen där det finns plats. En annan smidig lösning som vi har är dörröppnare. Det enda är att jag ibland missar och kommer åt knappen i handväskan och dörren flyger upp. På vintern tar det dock inte så lång tid innan jag märker detta…. 😉

Eftersom vi valde att bygga nytt fick vi inga anpassningsbidrag av kommunen så det gällde att tänka på allt från start. Den husleverantör vi valde att beställa huset av hade inga tips eller erfarenheter av ett anpassat hus så inget i den inredning som ingick var anpassad. Exempelvis hade alla handfat kommoder som satt fast under. Det blev en del egna utvecklingar och lösningar som tog lite tid att komma på och synkronisera med hantverkare men i slutändan blev resultatet riktigt bra.

Jag tycker att det är en enorm frihetskänsla att bo i hus, speciellt med hund och barn. Tidigare bodde vi i en lägenhet på femte våningen. Det blev helt klart mer att förbereda för att gå ut och det var aldrig så att vi enbart var ute en kvart här och där. Hände också att hissen la av ibland. En gång behövdes en reservdel från Tyskland vilket tog drygt en vecka – den känslan var inte alls rolig. Panikartad till och från då ovissheten om hur lång tid det skulle ta att åtgärda var odefinierat.

Nackdelarna med hus är ju dessvärre tomten. Oj vad mycket det finns att göra och pyssla med om man vill, kan och orkar. I och med att vi har stenlagt mycket är trädgården relativt enkel. Men ändå – blir förvånad varje år hur mycket det växer, hur mycket löv det faller och vad mycket snö det kan falla… Varje årstid har ju sin utmaning men också charm såklart.

 

IMG_7069

Tycker våren och hösten är underbara. Det är för tidigt att behöva göra något, marken är bra och solen värmer skönt mitt på dagen. Nu i dagarna har jag haft den känslan från när man var barn och fick gå till skolan i nya sneakers, spela kula på rasterna och det räckte med en varm tröja eller väst.  Känslan är här och skorna är nya! ☺

…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………

Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: , , ,

Gästbloggare: bara vanlig vardag

IMG_6884

IMG_6886

Som jag antydde i förra inlägget så kommer det en tvåa och det är Tindras fantastiske lillebror Kasper. Han föddes i normal tid, till skillnad från Tindra, och var en stor kille redan från start. Han hade stor aptit och efter att ha fått ”truga” och lirka för att få storasyster att äta så var detta rena drömmen. Jag har själv inga syskon men när jag ser mina barn tillsammans så finns det ju inget som är mysigare och tryggare för dem. De har så otroligt roligt tillsammans.

Med Kasper så var jag föräldraledig i drygt ett år. Vi gjorde mycket utflykter och bärselen från babybjörn var verkligen vår räddning. Så smidigt att ha händerna fria och den satt stabilt fast också. Vi använde den ändå tills han var 2 år. Från början var han väldigt lätt medan i slutet så satt han i mitt knä och vi hade den bara som stöd om han skulle få för sig att göra något snabbt kast åt sidan eller framåt.

 

I vår familj har vi också sedan i somras en ny familjemedlem och det är vår allas älskling, Ella. Hon är en lydig och snäll ”jaktgolden” som älskar att vara med oss alla. Hon får och ger mycket kärlek.
Såg på tv4’s morgonprogram idag och där berättade dem att det börjar bli trendigt att även våra fyrbenta vänner bjuder in till kalas när de fyller år. Han som var där och berättade sa att han anordnar ca 3 kalas i veckan och vid varje tillställning kommer ca 10 hundar och knappt 20 st. mattar och hussar. Hundarna får en anpassad hundtårta, hundkex etc. och övriga får lite skumpa, snittar och annat gott. Lät som en riktig höjdarfest! ☺ Vi får se vad vi slår till med när Ella fyller 3 år i slutet av mars…

Nu under vinterhalvåret tycker jag simning är en bra motionsform. Bara att röra sig och vara så lätt som man är i vattnet är underbart. För tillfället går vi alla och simmar 1 gång i veckan men vid olika tidpunkter och bassänger. I går kväll var det Ellas simträning och det är något hon njuter av.

IMG_6888IMG_6890

I veckan var vi också iväg för att fixa ordning min bil som behövde service. Jag trodde felet skulle vara snabbt åtgärdat men det drog ut på tiden och vi var där flera timmar.  Tror personalen på permobil drog en lättnades suck när vi äntligen åkte därifrån. Vi provåkte elrullstolar och körde slut på alla batterier.

Känns så härligt att kvällarna börjar bli ljusare och att snön nästan är borta. Nästa vecka är det sportlov för Tindra och då blir det skidresa med morfar och jag och Kasper stannar hemma och pysslar och fixar. Kanske blir det någon sportlovsbio också!

…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………

Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: , , ,

Låt oss presentera: Anna!

IMG_6799Hej,
Jag heter Anna och jag tycker det är så spännande och roligt att få möjligheten att blogga här på Mamma Pappa Lam. Det ligger mig varmt om hjärtat då jag tycker att det är ett fantastiskt projekt och ett forum med framtidstro som ger stöd, möjlighet till att dela erfarenheter och att lära av varandra.

Jag har ändå sedan jag varit liten velat vara en mamma. Det kanske är de flesta småflickors drömmar när man leker, pysslar och stoppar om sina dockor i vagnar. Min Skrållan, som hon hette, skulle alltid vara med mig. Hon var med till affären, hade en egen plats vid matbordet, på skrivbordet, i skolväskan och såklart även på pakethållaren på cykeln.

 

Min dröm om barn skulle också bli sann men inte på det sätt jag fantiserat.
När jag var 29 år var jag på skidsemester med min pojkvän i svenska fjällen och vi hade precis fått reda på att jag var gravid. Vi var båda i en mindre chock men såg denna resa som en möjlighet att smälta denna stora nyhet och samtidigt börja glädjas för detta tillsammans.

Min pojkvän och hans bror hade dragit ute på en fartfylld skotertur och jag hängde då på min svägerska för att åka en längdåkningstur på fjällen. Det lät så idylliskt, fridfullt och vackert jämfört med deras uppvisning av höga hastigheter och coola hopp. Min svägerska är en lugn norrlandstjej och arbetar dessutom som ”backläkare” så jag kunde ju inte ha en bättre följeslagare. Rutinerad skidåkare som hon är, så hade hon hade givetvis på sig breda och stabila telemark skidor. Jag som precis kommit hem ifrån Tjejvasan, hade på mig mina smala och lite bräckliga längdåkningsskidor. De visade sig inte alls optimala denna dag och nedför en backe gick det alldeles för snabbt och vurpan är inte av denna värld. Jag skadade nacken och just då förstod jag inte så mycket mer.

Min svägerska var läkare på Östersunds sjukhus och förstod nog mer än jag vad som pågick. Efter hon klättrat runt för att få täckning på telefonen så kunde hon larma och sedan efter en stund dök en helikopter upp. Med på helikoptern var ett filmteam som ville dokumentera denna olycka. Nej tack sa vi bestämt och kanske inte så vänligt.  

Fick på denna helikopterflygning berätta att jag var gravid för sjukvårdspersonalen och det visade sig även att min svägerska också var det. Det var en färd fylld av oro och skräck över vad som hänt samt en stark irritation över kamerateamets osympatiska framfart och bemötande. En önskan om att jag skulle hängt på skoterturen fanns såklart också och att vi skulle suttit framför brasan, i mysiga stugan, och njutit av en hemmagjord pizza på kvällen.

Det som skulle bli denna fantastiska påsklovssemester slutade dessvärre med ambulanshelikopter tillbaka till Stockholm. Operationen på Huddinge Sjukhus gick bra men min rehabilitering kom i kläm dessvärre på grund av min graviditet. Jag var under denna period så förbannad, ledsen och frustrerad att det inte går att begripa. Jag var otymplig, fick yrsel av minsta rörelse och kände mig så drabbad. Varför var en fråga som ofta kom upp.

IMG_6802 IMG_6803

Oavsett hur jag mådde så var det som fick mig att kämpa och det enda jag tänkte på var att gör det bästa för min egen ”skrålla” som väntade på att få komma till oss. Hon var ivrig och det blev akut kejsarsnitt. Hon föddes i vecka 25 + 5, vägde 713 g och var enbart 31 cm lång.  Tindra visade sig vara en envis och stark tjej och var en liten hjälte redan från start.

 

Det blev en lång tid på sjukhus för mig. Ifrån Huddinges intensivvårdsavdelning blev det Neuroavdelningen R18 på KS Solna, till Rehab Station Stockholm och därefter ”flyttade” vi in på ett familjerum på Neonatalen på KS. En sjukhusvistelse på nio månader men så här i efterhand har allting gått väldig bra. Min dröm om att få barn blev sann men inte på det idylliska sätt jag föreställt mig. Livet blir sällan på det sätt man tänkt, det håller nog de flesta med om. Vi möter alla oväntade händelser, personer och annat oförutsägbart längs vägen.

IMG_6805Livet blir bättre och bättre och såklart kommer det en 2:a på det här. Mer om det nästa gång… Ses!

…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………

Publicerad i Anna L, Blogg Taggar: ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250