Bloggarkiv

Gästbloggare: Närvaro

IMG_7814Gästbloggare: Åsa
Det är fredag eftermiddag och Ludwig sitter vid sin dator i min säng och spelar spel. Det är lugnt och skönt och kvällen kommer att bjuda på mys och åter lite till mys. Coca-Cola, munkar och chips står på menyn. Och minst två tecknade filmer. Veckan som varit har bjudit på utmaningar. Det började förra fredagen med en tripp till akuten. Jag hade riktigt ont i min mage. Detta medförde att Ludwig fick stanna hos sin pappa tills i tisdags och sedan dess har jag fått kombinera toalett besök med ett glatt humör och en tjeck attityd.

När dessa saker inträffar blir jag väldigt medveten om vilka värden vi till mans gement har i livet. Vi ska förverkliga oss själva. Vi ska ha fina utbildningar och vackra hem. För att inte tala om perfekta barn!  Men så plötsligt händer det. Magen klappar ihop och då rasar allt. En blir påmind om hur sköra vi människor är. Att vi inte alltid klarar att utföra de åtaganden vi för tillfället har tagit oss an.

Då mitt i allt kaos kommer insikten åter igen till mig. Den insikt som sedan åter igen kommer att falla i glömska:
–  Jag är skör.
– Jag är bräcklig.
– Jag klarar inte allting själv.

IMG_7813 IMG_7815
Men det är ok för imorgon är det en ny dag då jag kan med de medel som tillhör mig gestalta det som är viktigt för mig i mitt liv. Det handlar då inte om ett perfekt hem eller en lysande karriär eller ett fint yttre att visa upp för världen att beskåda. Det handlar om enkelhet. Om närhet och om kärlek. Om att få vakna upp varje morgon och andas in livet. Att ha människor där nära mig som är äkta. Men mest av allt handlar det om en andlig styrka och frihet. Den sträcker sig över alla gränser och möjliggör mirakel att ske. Om än i den egna fantasin. Jag är glad för varje dag Jag får möjligheten att manifestera dessa mirakel i all den enkelhet de kräver. Att tacksamt böja mig inför de livsvillkor som är mina och att göra det bästa jag kan med det jag har. Då kommer jag till insikt. Min bräcklighet har förvandlats till styrka!

Jag avslutar med ett citat från okänd:
Embrace the glorious message that you are.

Glöm inte det!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , , , , , ,

gästbloggare: Roadtrip

IMG_7612

Gästbloggare: Åsa
Jag och min assistent Tina hade bestämt oss för att åka till badhuset med respektive barn. Ludwig och Emma.
Dessa två barn har någon form av ”hatkärlek”relation till varandra. De älskar att retas och ja, de är ensamma barn båda två med tillhörande ”cocktail” av att få på sitt eget vis hela tiden. Vad menar jag då? Jo allt! Ärligt talat så beter de sig som syskon:
– Jag vill inte byta om här!
– Jag vill inte byta om där!
– Ska Åsa vänta här alldeles själv?
– Gå ingenstans mamma,vi kommer snart!
– Men Ludwig, din mamma kan ju inte gå, hon sitter ju i rullstol!

 

Väl inne i badhuset:
– Jag vill åka vattenrutschbana!
– Jag vill bada i bubbelpoolen!
– jag vill basta!

IMG_7613 IMG_7614

Det enda som de båda verkligen kunde enas om var att de ville äta glass. Typiskt nog var caféet stängt så då började det om igen:
– Jag vill äta glass på McDonalds!
– Jag vill äta på Max!
– Jag vill ha en naturell cheesbörjare med ketchup, och glöm inte att jag vill ha ost också!

Väl på McDonalds trappades det hela upp ytterligare:
– Jag vill ha tre paket kycklingvingar och en milkshake!
– Jag vill ha strips!
– Nej jag ångrade mig. Jag vill ha en Mcfeast Istället för kycklingvingarna och en äppelpaj istället för milkshaken!

Jag säger inte att vi vuxna var ett dugg bättre. Notan landade på 300 kr blankt! Vi stannade vid en liten skogsglänta och festade på våran inte allt för nyttiga middag. Och för att ta en selfie förstås. Till bloggen!

Om någon sett eller hört oss hade nog en tanke varit: Jäkla galningar!

Vi ses!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg

gästbloggare: Vårkänslor

IMG_7473Gästbloggare:  Åsa
Klockan är snart sex på morgonen och utanför mitt fönster är himlen blå.  Allt är så där fantastiskt orört som det bara kan vara under de första timmarna av dagen. Innan allt drar igång. Jag älskar den här tiden. Hjärnan är utvilad och allt är nytt.

Jag har burit på en personlig konflikt under en tid och lösningen till denna konflikt fick ett avslut i torsdags. Jag kunde slappna av efter en hel del inre spänningar. Detta är givetvis ingenting Ludwig vet någonting om men han fick vara med och fira. Coca-Cola popcorn och film stod på menyn! (Fast det bara var torsdagskväll!)

Eftersom jag varit så ockuperad av denna konflikt måste jag nu något försenad ta tag i mitt arbete som egen företagare. Löne-arbetet måste slutföras och arbetsgivardeklarationen ska in till Skatteverket. Jag måste rapportera till pensionsvalet och lämna in papper till försäkringskassan.  Ansökning till kommunen angående sjuklönekostnader står även på listan. Ja och sen var det det där med lönesamtal och löneförhöjning.  Assistenternas semestrar ska  planeras. Frågan är om jag kommer behöva anställa nya sommarvikarier? Det är en utmaning. Tur att jag älskar utmaningar!

Ärligt så är jag otroligt stolt över mig själv. Jag kan ju! Den största vinsten var nog hand- och armrekonstruktionerna. Jag har ju nu kontroll på mina rörelser på ett helt annat sätt. Hand operationerna har möjliggjort en obehindrad tillgång till användandet av mobiltelefon och dator. Att äta med vanliga bestick och hålla i ett glas var också en gigantisk vinst.

Allt detta bidrog till ett ökat självförtroende där jag kunde börja ställa krav på min omgivning i stället för tvärtom. Det som till en början inte var förhandlingsbart blev nu förhandlingsbart. Det som från början var hugget i sten var inte längre givet. Ju gladare jag blev desto mer goda saker kom i min väg. I dag är jag helt övertygad om att ”attraktion of law” fungerar. Den ”universella lagen” om att lika attraherar lika. Om jag är positiv så attraherar jag positivt och så vidare. Nu kunde jag ta upp kampen om min son. Ja, det har varit en kamp.

IMG_7474 IMG_7475

Jag avslutar med ett citat från Buddha:
”Allt vi är, är resultatet av vad vi tänkt. Sinnet är vårt allt. Vi blir vad vi tänker.”

Vi ses!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , , , , , ,

Gästbloggare: förväntningar

IMG_7435Gästbloggare: Åsa
Ännu en vecka har passerat och två assistenter har använt min toalett för att gå in och kräkas. Magsjuka med andra ord! Ludwigs födelsedagsparty blev inställt då han var sjuk. Ludwig med influensa. Jag med influensa. Assistenter med både lunginflammation och halsfluss. På grund av detta stoppades även party försök nummer två. Istället för söndag så fick det bli måndag annandag påsk. Givetvis tyckte jag synd om Ludwig. Den energin tänkte jag använda till att fixa ett riktigt bra födelsedagsparty!

En disco lampa blev inköpt. Ballonger blåstes upp. Både sådana som lyser i mörker och vanliga. Nya fina planscher dekorerade vi Luddes rum med. Vimplar och terpentinet köptes in. Och ett glitterdraperi. Ljus med tomtebloss effekt  och till sist ett rejält gäng med helium ballonger! Chips  popcorn ostbågar och godis införskaffades. Tårta och kakor köptes. Sen bakade vi cup cakes med grön glasyr!

Nu hade jag det perfekta partyt men på grund av att jag i sista sekund bytt tid inga barn! På Söndagskvällen var det bara en som förmodligen skulle komma men systern hade blivit magsjuk så det var inte säkert. Två barn var borta på påskmiddag. En hade åkt till sin pappa. En annan hade en morfar som fyllde år. Ett syskonpar kunde inte komma då  flickan kräkts hela natten. Och där var den igen… känslan av att inte kunna göra tillräckligt…Känslan att Ludwig skulle bli ledsen…

På morgonen hintade jag  att det kanske bara blir Irma som kommer och ett helt fat fullt med cup cakes. Svaret jag fick var så fint:

– Bara Irma och jag? Det kan ju faktiskt bli mysigt. Jag är glad bara det kommer någon….

IMG_7437

IMG_7436
Det blev party. Det  kom barn och de hade roligt. Ja alla utom en. Han hade ingen lust att leka med de andra. Han ville vara med mig. Lite stressad försökte jag bemöta honom och finnas till hands. När det var tio minuter kvar av kalaset så talade han myndig om för mig att ringa till hans mamma och be henne komma och hämta honom. Jag frågade  honom varför och svaret var så tokigt att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta:

– Ta inte det här på fel sätt nu. Men jag har varit på bättre kalas. Blev du ledsen nu?

Jag replikerade att lite ledsen blev jag.  Han svarade med att klappa på mitt sprayade uppsatt hår. Inte jämsmed utan åt fel håll så att jag fick en tuppkam! Min assistent Tessan stod en bit längre bort och bet sig i läppen och tittade ner för att inte falla ut i skratt!

Ludwig var iallafall supernöjd med kalaset och resten av barnaskaran med för den delen. Dessutom var mamma helnöjd!
Slutet gott. Allting gott.

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , ,

Gästbloggare: Var finns handboken?

IMG_4089

Gästbloggare: Åsa
Ludwig fyllde åtta år i måndags. Mognadsgraden kan diskuteras men skärpan finns där. En smart åttaåring utan mognad blir en tickande bomb!

Det har gått upp för den unge mannen att ifall han säger att han är sjuk så behöver han inte gå till skolan. Jättebra! Blir en skickad till skolan iallafall så kan en alltid skylla på ont i huvudet vid lunch. Då kommer mamma och hämtar!

Självklart kommer oron fram.

-Tänk om Ludwig inte trivs i skolan?

Han säger att han trivs.

IMG_4090-Tänk om Ludwig inte mår bra?

Han säger att han mår bra.

-Tycker Ludwig att skolan är svår?

-Kanske är det för lätt?

Tankarna far i ett enda virrvarr och skräcken att inte duga som förälder vaknar till liv!

Varför finns det ingen manual på det här att vara förälder? En handbok där det bara är att följa stegen.

-Om du ringar in ”a” fortsätt till sidan 37.

-När du läst sidan ”37”, räkna ihop poängen.

IMG_4091Beroende på utfall är det bara att gå över till fördjupnings materialet och förkovra sig!

Nej, när en är förälder så är det bara att gå på magkänsla och verka säker på sin sak och hoppas att en inte blir avslöjad för den skojare som en egentligen tror sig vara!

-Vänta ni barn!

-En vacker dag blir ni föräldrar! Då kommer det gå upp ett ljus:

-Aha var det så här jag torterade mina föräldrar!

Allt gott

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerad i Åsa, Blogg Taggar: , , , , , , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250