Jag och min familj har just kommit tillbaka från en resa till Förenade Arab Emiraten. Jag blev paff att landet kändes så västerländskt. Den urbana miljön kring Abu Dhabi (där vi bodde) och Dubai kändes väldigt internationell med skyskrapor och shoppingmalls. Utomhus var det 38 grader och som barnfamilj var vi inte direkt ute och stekte oss i solen. Vi gick nog från air conditioner till air conditioner; från huset till bilen till nästa byggnad. I Dubai och Abu Dhabi var det lätt att röra sig inomhus med rullstol och barn. Det fanns alltid handikappstoaletter och jag ammade inne i de kvinnliga bönerummen. I anslutning till alla toaletter finns bönerum. I UAE (United Arab Emirate) är det förbjudet att visa känslor för varandra offentligt och absolut helt förbjudet att amma. Så jag och min son fick tyst smyga in i ett bönerum och amma. Det gick bra fast jag inte var muslim. Alla kvinnor var vänliga och väldigt pratsamma. Jag tänkte att jag skulle störa dem i sin religiösa syssla, men de verkade inte bry sig om det. Det var intressant att tyst kunna iakttaga något som jag annars aldrig hade fått se. Och se hur alla kvinnor ser ut under sin slöja, hur de sminkar sig och fixar håret innan slöjan kommer på igen.
En dag åkte vi långt ut i öknen till Liwa oasen. Här var det minsann inte lika lätt att sitta i rullstol, inte minst i sandöknen. I Rub al Khali, världens största sandöken kånkade min man ut mig på ryggen och satte mig i en sanddyn. Helt fantastiskt och inga skorpioner kom 🙂 men med rullstolen hade jag inte kommit en centimeter…
I Abu Dhabis hamnområde finns en marknad som heter Mina Market. Här sitter pakistanier, hinduer och bangladeshier och säljer sina varor. Det var stekande varmt utomhus och den här dagen var vi faktiskt ute och gick med barnen mitt på dagen fast det var 30+ någonting. Vår minsta satt i en sulky och vår fyraåring satt i mitt knä. Hon var lite arg på mig för jag hade tvingat henne att täcka knäna och armarna, inte bara på grund av solen utan även av religiösa skäl. Hon var varm och det var massa trottoarkanter som jag forcerade. Det gick lite långsamt, men vi kom framåt ialla fall. Männen som sålde varorna, det är bara män ute, tittade storögt på mig. Jag vet inte om det var rullstolen som var attraktionen eller att min dotter satt i mitt knä. Flera män sa till min man ”Take care of madame” precis som om min man och barn var taskiga mot mig för att jag fick arbeta för att ta mig framåt. I UAE såg jag två andra personer i rullstol och båda blev knuffade av någon anhörig. Jag är van att klara mig helt själv + att ta hand om mina barn. Det är endast trappor som stoppar mig! Och sandöken…
När vi kramade våra släktingar hejdå och satte oss på planet var jag så sugen på att kunna röra mig fritt igen. Efter en lång flygning, flygplatsvistelse och till sist 15 minuters tågresa satte sig hela min familj i en taxi hem, men inte jag. Jag rullade supersnabbt genom Malmö och njöt. Här fanns inte 40 cm trottoarkanter! Fast det var lite kallt kanske…
Lämna ett svar