Bloggarkiv

Byta förskola

En dålig dag kan det se ut såhär på väg från förskolan. I bakgrunden skymtar ni 70-vägen.

En dålig dag kan det se ut såhär på väg från förskolan. I bakgrunden skymtar ni 70-vägen.

Det har inte funnits någon förskola i vårt absoluta närområde, därför valde  i en förskola en knapp kilometer från vårt hus. För att komma dit behöver man korsa en fyrfilig 70-väg, ett faktum jag inte har varit helt nöjd med. För ett år sedan hade dottern dessutom en rejäl förskolesvacka och vi var inte helt nöjda med vår förskola. Jag fick då nys om att ett nytt förskolebygge på ”rätt” sida om den stora vägen och jag började göra efterforskningar. I augusti öppnar den nya förskolan och trots att omplaceringskön är närmare ett år lång i Malmö har denna ”tigermamma” fått en plats för sin dotter från öppningsdagen.

Nu börjar jag få kalla fötter. För ett halvår sedan hade det inte varit några som helst problem att flytta lillan, men de senaste månaderna har hon verkligen börjat skapa tighta relationer med några utvalda barn på förskolan. Hon har börjat avtala egna ”playdates” efter dagis och följa med sina kompisar hem. Hon stortrivs och senaste halvåret har vi inte haft en enda jobbig lämning. Samtidigt tycker vi vuxna att det finns saker som skulle kunna fungera bättre. Den nuvarande förskolan är inrymd i små och trånga lokaler, barngrupperna är stora och personalen känns ofta stressad. Det pedagogiska arbetet hamnar ofta i kläm och ibland känns det som att de ”inte gör något” om dagarna.

På den nya förskolan kommer de att ha 1,5 avdelning för 4-5-åringar där det är tänkt att den halva avdelningen ska vara en uteavdelning. De kommer att varva vilka barn som är i utegruppen, så barnen får 1-2 heldagar ute varje vecka. Det låter som att barnen får det bästa av två världar, mycket utomhusvistelse men samtidigt möjlighet att vara inne och pyssla. Det kommer vara ändamålsenliga lokaler med nytt material. Förskolechefen är mycket mån om att olikheter är bra och verkar drivande. Dessutom tror jag att det alltid blir en nytändning i personalgruppen när en ny verksamhet startar upp.

Men tänk om… Jag går verkligen och ältar detta beslut. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Jag känner mig å ena sidan extremt fånig över mitt ältande, å andra sidan känns det som att jag fattar ett livsavgörande beslut åt min dotter ovan hennes huvud. Dessutom känner jag att jag sviker den nuvarande förskolan och personalen som sliter där för att skapa det bästa möjliga för barnen.

Rent krasst tillbringar snorpan en större del av sin vakna tid på förskolan än hemma. Det är superviktigt att det fungerar för att vi i familjen ska må bra. Vi har en extremt social och utåtriktad tjej som finner sig i de flesta situationer, samtidigt vill jag inte glömma bort att hon bara är 3,5 år och måste få vara liten. Många av våra vänner skulle inte drömma om att utsätta sitt barn för ett förskolebyte om det inte vore för att de absolut måste. Vi gör det frivilligt.

Beslutet är fattat och stenen satt i rullning. Håll tummarna att det blir precis så bra som vi hoppas på!

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , ,

Jag kör rullecykel

Vem har coolaste åket?

Vem har coolaste åket?

Lite nu och då är jag dagens samtalsämne i förskolan. Min dotter är yngst på sin avdelning och fortfarande i den åldern där några månader hit eller dit ger status bland barnen, därför är det lite roligt att se att det faktum att hon har en mamma som kör in på gården med rullstol också ger status.

Mina fyra hjul gör mig till en cool och spännande mamma. Häromdagen hade jag varit dagens samtalsämne under lunchen. Sex barn i åldrarna 3-6 år frågade ut Ida varför jag inte kunde gå, om jag har ont i benen, hur jag kör bil osv. Ida svarade stolt på frågor och satte samman svar på de frågor hon inte riktigt hade svar på. Ganska snart flöt dock samtalet in på hur Pippi kör bil.

När jag fick detta återberättat för mig frågade jag pedagogerna om de tycker att jag själv ska komma och berätta. De menade på att det nog inte behövs, barnen vid Idas matbord är liksom färdiga med detta samtalsämne nu. Är dock inte riktigt säker på att det är så. När jag hämtade på förskolan igår kom en av de pratsamma fyraåringarna fram och frågade  ”Varför åker du rullecykel? Har du ont i benen? Kan du köra bil?” Jag förklarade att jag inte alls har ont i benen utan att mina ben helt enkelt inte fungerar riktigt och att jag inte KAN gå. Då kom flickan med den geniala lösningen ”men du kan väl HOPPA istället?”.

På samma sätt som barnen reflekterar kring hur maskar går, var fåglarna sover, varför pedagogernas föräldrar inte hämtar och lämnar dem osv, reflekterar de kring min rullstol och vill lära sig mer om den. Ju mer jag funderar, ju mer önskar jag att de hade en barnrullstol eller två på förskolan, som barnen kunde leka med på samma sätt som de har sparkcyklar och trehjulingar.

Skillnaden mellan barn och vuxna är att för barnen är rullstolen något spännande, coolt och eftersträvanvärt. Rullstolen stöter inte bort barnen på det sätt jag upplever att den stöter bort vuxna, den inbjuder snarare till samtal. Ungarna tycker inte det minsta synd om mig som sitter i stol eller för den delen min dotter som har mig som mamma. De är snarare avundsjuka. För någon vecka sedan deklarerade dottern högtidligt ”Mamma, när jag blir stor som du, då vill jag ha en egen rullstol!”.

Publicerad i Blogg, Nora Taggar: , , , , , , , , ,

Vardagsplanering

bild-1Den här veckan har min man åkt iväg till Skottland för att flugfiska. Jag har bestämt mig för att fly fältet och har åkt hem till mamma. Ibland är det skönt med lite extra hjälp. Det är rätt tufft att vara själv med barnen i 4 dagar, speciellt om man endast får 3-4 timmars sömn per natt. Man liksom går (ursäkta kör) i en halvsovande dvala medan man ammar och lagar mat. I Malmö får dagisbarn till föräldralediga mammor/pappor endast gå 15 timmar i veckan. Det är ganska lite, men det hade nog fungerat om man fick välja tiderna själv. Just nu stjälper vårt dagis oss snarare än hjälper (och detta betalar vi pengar för). Vi får inte ens bestämma när vår dotter får gå på dagis utan får nöja oss med det som ges. Hur många timmar barn til föräldralediga mammor/pappor får gå på dagis verkar vara så godtyckliga om man jämför olika kommuner. Om vår dotter hade fått gå på dagis de dagar min man är bortrest hade vi nog klarat oss galant ensamma hemma. Då hade lillebror och jag kunnat sova när storasyster leker av sig på dagis. Fast vi hade ju klarat oss ensamma hemma nu också men jag hade blivit en rätt sliten småbarnsmamma. Vi har faktiskt ansökt om utökade timmar på dagis för vår dotter, men inte fått något svar än. Jag undrar om det är ett legitimt skäl att en av föräldrarna sitter i rullstol?

Publicerad i Anna, Blogg Taggar: , ,

en dag på dagis

bild

Idag har jag varit på studiedag hos min dotters dagis. En hel dag med lek och pussel!

Alla barnen var jätteglada över att jag skulle vara med dom en hel dag. Mitt besök var för att se hur man kunde förbättre dagisvistelsen för min dotters del. Det där med dagis är inte något som min dotter direkt älskar för att uttrycka det milt. Vi började dagen hurtigt med gympa ute i noll-gradigt väder. Alla barnen studsade omkring men själv satt jag ganska stilla och snart blev jag en punkt där alla lämnade sina vantar. När vi äntligen gick in var jag en levande isbit. Jag önskade i mitt stilla att jag också hade kunnat hoppa omkring bland rockringarna för att hålla min värme precis som barnen.

Dagen flöt vidare med samling, lunch, sovstund och mellis. Om dagis-situationen skulle förbättras för min dotters del hade det nog behövts en mindre barngrupp eller fler pedagoger. Nu är det 15 barn på 3 pedagoger (i en småbarnsgrupp ålder 1-4 år). Min dotter söker sig alltid till de vuxna, hon är lite rädd för allla barnen. Och jag undrar om det är att hon hela sin uppväxt alltid har suttit säkert i mitt knä nära en vuxen person?!

Publicerad i Anna, Blogg Taggar: , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm

Stiftelsen Spinalis
Anckargripsgatan 3
211 19 Malmö

växel: 08 - 555 44 250