Blog Archives

En Påsk som inte riktigt blev
som vi hade tänkt oss

Vi kom hem från Teneriffa för lite drygt två veckor sedan och möttes av kyla och snö. Jag blev först ganska nedslagen men bestämde mig sedan för att det vettigaste var att tänka ”if you can’t beat the winter, join it”. Inte långt från mitt föräldrahem ligger Isaberg, ett litet liftsystem med helt ok backar med tanke på att det ligger i södra Sverige. Perfekt tänkte jag, vi lämnar lillan hos mormor och morfar och får ett par dagar skidåkning och vuxentid. Jag lyckades efter lite nystande dessutom hitta en basketkollega till en bekant som var villig att låna ut sin supercoola sitski till mig. Jag var supernöjd med min plan.

Så fick lillan feber förra lördagen. Jaja, tänkte jag, vi ger henne ett par dagar så blir det nog bra, det brukar det ju bli. Men febern höll ihärdigt i sig. Ett par gånger gick den ner och hon hade normal temp även utan febernedsättande, men sedan kom den tillbaka med full styrka igen. Under dymmelonsdagagen började jag inse att vi nog inte skulle ge oss av på skärtorsdagen, men tänkte fortfarande att Påsken är ju lång, vi skjuter bara på det en dag eller två. Jag hade så mycket idèer om vad vi skulle göra under helgen. Äggjakt i mammas och pappas trädgård. Premiär för påskakärringskostym och bus på Storgatan i min gamla hemstad. Skidåkning för oss vuxna osv. Det var inte att tänka på, det enda som funkade var att sitta i soffan, suga på napp och titta på Bamse i trollskogen. När febern gick ner gick en promenad till lekplatsen an, men däremellan var lillan ganska spak och sur.

Febrig liten som däckat i puffen. Observera piratmössan som absolut skulle vara på

Febrig liten som däckat i puffen. Observera piratmössan som absolut skulle vara på

Efter ett besök på vårdcentralen och ordination av antibiotikakur på långfredagen insåg jag att vi nog får ställa in Påsken i år. Jag åkte till Maxi, tröstshoppade mat och godis och satte mig lite besviket i soffan. Kände mig lite som Askungen som suckar ”vad är väl en bal på slottet”. När jag hade surat ett tag upptäckte jag att det var ganska mysigt. Fredagseftermiddagen spenderade vi alla tre mysandes framför Lejonkungen. Det är åratal sedan jag såg den senast.

Det enda som fortfarande grämde mig var den supercoola sitskin som stod där i garaget. Så på lördag kväll gav P mig årets bästa present. Han övertalade mig att ta semester från sjukstugan en dag, packa in sitskin i bilen och dra upp själv till Isaberg. Vi hade redan stämt träff med barndomsvänner till mig där och lillsnorpan klarar sig med bara en sjuksköterska. Sagt och gjort, kl 06.15 (sommartid) på Påskdagens morgon drog jag hemifrån för att hinna till backen lagom till den öppnade kl 9. Jag fick en helt strålande dag med sjysst snö, sol på näsan och bra skidåkning. Provade till och med att åka sitlift för första gången.

Här en vinglig Nora som stakar sig fram efter första åket. Kompis kommentar när hon fick se mig var "shit vad slimmad du ser ut". Kan bero på att sitsen var typ två nummer för liten :-/

Här en vinglig Nora som stakar sig fram efter första åket. Kompis kommentar när hon fick se mig var ”shit vad slimmad du ser ut”. Kan bero på att sitsen var typ två nummer för liten :-/

När jag kom hem på kvällen hade febern äntligen börjat släppa taget om lillan och på måndagen orkade hon med en utflykt till en av temalekplatserna i stan. Med facit i hand fick vi tack vare lillans sjukdom en precis så lugn Påsk som vi kanske egentligen behövde men som vi sällan tar oss tid att planera in. Det verkar dessutom som att min plan att joina vintern funkade. För det vårväder som vi har denna veckan i Malmö går inte av för hackor.

Publicerat i Nora Märkt med: , , , ,




Stiftelsen Spinalis
Frösundaviks allé 13
169 89 Stockholm


växel: 08 - 555 44 250