Blog Archives

Gästbloggare: förväntningar

IMG_7435Gästbloggare: Åsa
Ännu en vecka har passerat och två assistenter har använt min toalett för att gå in och kräkas. Magsjuka med andra ord! Ludwigs födelsedagsparty blev inställt då han var sjuk. Ludwig med influensa. Jag med influensa. Assistenter med både lunginflammation och halsfluss. På grund av detta stoppades även party försök nummer två. Istället för söndag så fick det bli måndag annandag påsk. Givetvis tyckte jag synd om Ludwig. Den energin tänkte jag använda till att fixa ett riktigt bra födelsedagsparty!

En disco lampa blev inköpt. Ballonger blåstes upp. Både sådana som lyser i mörker och vanliga. Nya fina planscher dekorerade vi Luddes rum med. Vimplar och terpentinet köptes in. Och ett glitterdraperi. Ljus med tomtebloss effekt  och till sist ett rejält gäng med helium ballonger! Chips  popcorn ostbågar och godis införskaffades. Tårta och kakor köptes. Sen bakade vi cup cakes med grön glasyr!

Nu hade jag det perfekta partyt men på grund av att jag i sista sekund bytt tid inga barn! På Söndagskvällen var det bara en som förmodligen skulle komma men systern hade blivit magsjuk så det var inte säkert. Två barn var borta på påskmiddag. En hade åkt till sin pappa. En annan hade en morfar som fyllde år. Ett syskonpar kunde inte komma då  flickan kräkts hela natten. Och där var den igen… känslan av att inte kunna göra tillräckligt…Känslan att Ludwig skulle bli ledsen…

På morgonen hintade jag  att det kanske bara blir Irma som kommer och ett helt fat fullt med cup cakes. Svaret jag fick var så fint:

– Bara Irma och jag? Det kan ju faktiskt bli mysigt. Jag är glad bara det kommer någon….

IMG_7437

IMG_7436
Det blev party. Det  kom barn och de hade roligt. Ja alla utom en. Han hade ingen lust att leka med de andra. Han ville vara med mig. Lite stressad försökte jag bemöta honom och finnas till hands. När det var tio minuter kvar av kalaset så talade han myndig om för mig att ringa till hans mamma och be henne komma och hämta honom. Jag frågade  honom varför och svaret var så tokigt att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta:

– Ta inte det här på fel sätt nu. Men jag har varit på bättre kalas. Blev du ledsen nu?

Jag replikerade att lite ledsen blev jag.  Han svarade med att klappa på mitt sprayade uppsatt hår. Inte jämsmed utan åt fel håll så att jag fick en tuppkam! Min assistent Tessan stod en bit längre bort och bet sig i läppen och tittade ner för att inte falla ut i skratt!

Ludwig var iallafall supernöjd med kalaset och resten av barnaskaran med för den delen. Dessutom var mamma helnöjd!
Slutet gott. Allting gott.

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerat i Åsa, Blogg Märkt med: , ,

gästbloggare: Revansch

IMG_7075Gästbloggare: Åsa
Jag skulle vilja tacka för att så många har gillat mina inlägg. Jag har aldrig varit den som utmärkt mig eller vågat ta plats. Jag har alltid varit rädd att någon kanske inte gillar min åsikt.  Därför har jag inte haft någon. Men titta på mig nu. Jag bloggar! Dessutom finns det människor som läser och gilla det jag skriver. Tack!

Jag tänker på hur olyckan har förändrat mig. Ibland tror jag att den frihet jag tidigare hade i mina ben har jag nu i mitt huvud. Tanken på att något så tragiskt som en bruten nacke skulle göra mig mer nöjd med livet är lite bisarr. Det är som om jag ser allt klarare och färgerna runt mig har blivit skarpare. Det låter som en kliché men det är sant. Jag kan sitta och titta på min son när han spelar tv spel i timmar just för att jag är tacksam över att få den tiden med honom.

Vad andra tänker är inte lika viktigt längre. Jag har inte blivit olycklig av en bruten nacke. Snarare lycklig!  Självklart är det jobbigt ibland och ja ibland säger någon något ”tanklöst eller sårande”. Innan olyckan skulle jag ha blivit ledsen men inte längre. Jag blir arg!

Jag tror att den rehabilitering jag fick på rehab station i Stockholm (rehabilitering för ryggmärgsskadade) tillsammans med de underbara människorna där har varit avgörande. På grund av de människorna kunde jag åka hem och inte finna mig i vad som helst.

Jag har blivit tvungen att skaffa mig vassa armbågar just därför att det finns ett stigma i att sitta i rullstol. En förutfattad mening att jag blivit lite ”dum” på kuppen. Att  jag behöver ”omvårdnad” och hjälp  att fatta beslut.

Det blev en riktig kulturkrock mellan att vara på rehab station till att komma hem till Eskilstuna med kommunen som assistans bolag.

IMG_7074IMG_7076
En assistent sade till mig i början att de hade ”diskuterat” min son på ett personalmöte Personalen skulle absolut inte behöva ”ta hand” om en treåring också. Den kommentaren borrade sig djupt in i min själ och gjorde mig rädd. Rädd för det jag var. ”Handikappad” och  under kommunens styre. Titta på mig nu alla ni som trodde er veta vart jag hörde hemma! Revansch är ordet!

Allt gott,
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerat i Åsa, Blogg Märkt med: , ,

Gästbloggare: Lyfta & förflytta

IMG_7040Ett svårt moment för mig som pappa i rullstol med sämre bålstabilitet är att lyfta i vissa situationer. För mig fungerar inte lyft med båda händerna som är en bit ifrån kroppen och inte heller lyft mellan golv och knä. Då måste jag stötta mig med ena handen och lyfta med den andra. Ett barn som inte alls hjälper till och med en nacke som måste stöttas, då behövs två händer eller något stabilt att ligga i.

För att klara av dessa lyft på ett smidigt sätt har jag använt mig av en Sleepcarrier. Det är som ett babynest med bärhandtag (se bilder). Och denna har varit guld värd från dag 1, med den har jag kunnat lyfta och bära utan större problem. Vet faktiskt inte hur jag skulle gjort utan den. Lyft och förflyttningar har känts säkra. Bra vid lyft mellan säng och vagn, att enkelt flytta utan att väcka ett sovandes barn. Vår son har sovit i den mellan oss på natten, tryggt och inbäddad. Så den har varit lite av hans safe zone. Jag har nattat honom i den många kvällar rullandes i åttor i lägenheten. Jag har agerat vagn utomhus med Sleepcarriern i knät med tillhörande sele. Så den är bra att ha som komplement till barnvagnen när man ska ut en snabb vända. Den är liten och lätt att ha med på resa, när vi velat ha mindre packning. Vagnen behöver ju inte följa med överallt.

IMG_7042IMG_7041
Fördelarna är och har varit många, så jag kan gladeligen tipsa alla föräldrar att införskaffa en Sleepcarrier.

5 av 5 toast! Superkul!

…………………………………
Gästbloggare: Jesper
Skadenivå: paraplegiker
Barn: Bernhard 7 mån
…………………………………

Publicerat i Blogg, Carolina & Jesper Märkt med: , , , , ,