Som jag antydde i förra inlägget så kommer det en tvåa och det är Tindras fantastiske lillebror Kasper. Han föddes i normal tid, till skillnad från Tindra, och var en stor kille redan från start. Han hade stor aptit och efter att ha fått ”truga” och lirka för att få storasyster att äta så var detta rena drömmen. Jag har själv inga syskon men när jag ser mina barn tillsammans så finns det ju inget som är mysigare och tryggare för dem. De har så otroligt roligt tillsammans.

Med Kasper så var jag föräldraledig i drygt ett år. Vi gjorde mycket utflykter och bärselen från babybjörn var verkligen vår räddning. Så smidigt att ha händerna fria och den satt stabilt fast också. Vi använde den ändå tills han var 2 år. Från början var han väldigt lätt medan i slutet så satt han i mitt knä och vi hade den bara som stöd om han skulle få för sig att göra något snabbt kast åt sidan eller framåt.

I vår familj har vi också sedan i somras en ny familjemedlem och det är vår allas älskling, Ella. Hon är en lydig och snäll ”jaktgolden” som älskar att vara med oss alla. Hon får och ger mycket kärlek.
Såg på tv4’s morgonprogram idag och där berättade dem att det börjar bli trendigt att även våra fyrbenta vänner bjuder in till kalas när de fyller år. Han som var där och berättade sa att han anordnar ca 3 kalas i veckan och vid varje tillställning kommer ca 10 hundar och knappt 20 st. mattar och hussar. Hundarna får en anpassad hundtårta, hundkex etc. och övriga får lite skumpa, snittar och annat gott. Lät som en riktig höjdarfest! ☺ Vi får se vad vi slår till med när Ella fyller 3 år i slutet av mars…

Nu under vinterhalvåret tycker jag simning är en bra motionsform. Bara att röra sig och vara så lätt som man är i vattnet är underbart. För tillfället går vi alla och simmar 1 gång i veckan men vid olika tidpunkter och bassänger. I går kväll var det Ellas simträning och det är något hon njuter av.

I veckan var vi också iväg för att fixa ordning min bil som behövde service. Jag trodde felet skulle vara snabbt åtgärdat men det drog ut på tiden och vi var där flera timmar.  Tror personalen på permobil drog en lättnades suck när vi äntligen åkte därifrån. Vi provåkte elrullstolar och körde slut på alla batterier.

Känns så härligt att kvällarna börjar bli ljusare och att snön nästan är borta. Nästa vecka är det sportlov för Tindra och då blir det skidresa med morfar och jag och Kasper stannar hemma och pysslar och fixar. Kanske blir det någon sportlovsbio också!

…………………………………
Gästbloggare: Anna L
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Tindra och Kasper
…………………………………