Det har inte kommit en enda publik kommentar på mitt inlägg från förra veckan. Däremot har jag fått en hel del privata meddelanden med glada tillrop, personliga reflektioner och funderingar. Det visar tydligt hur ämnet barnlängtan och barnlöshet inte gärna tas upp offentligt, men ändå berör många. Jag tror att vi alla skulle må bra av att tagga ner lite av vår perfekta fasad och erkänna att barn faktiskt inte kommer på beställning i alla familjer.  Många familjer upplever både missfall och barnlöshet. Många får ställa om sin bild av hur familjen ska se ut från sin barndomsdröm till den verklighet man får sig tilldelad.

Hur har då vår lilla familj resonerat och agerat på beskedet att syskon inte är troligt ”den vanliga vägen”? Vi funderade och pratade en hel del kring fördelar och nackdelar, möjligheter och risker. Vi har tur och har relativt goda chanser att lyckas med en  IVF. Däremot har vi ett biologiskt barn sedan tidigare och är därmed inte berättigade att få någon fertilitetsbehandling bekostad via det offentliga.

Vi bet i det sura äpplet, tittade över våra besparingar och beställde till slut IVF-klinikens stora paket, tre IVF-behandlingar. Men vi beslutade också att det blir dessa tre behandlingar, blir det inget syskon på de försöken så är det den verklighet vi får anpassa oss till.

En avbruten behandling, ett negativt försök och ytterligare ett försök senare,  kan jag nu svara positivt på frågan om syskon. Om allt går vägen blir det bebisgos i familjen Sandholdt i januari. Vi vågar fortfarande inte riktigt tro att det är sant, men sakta håller jag på att vänja mig vid tanken. Och jag ser mycket fram emot att ha något roligt att skriva om här på bloggen.