Blog Archives

Gästbloggare: Närvaro

Posted on by Anna Oredsson — No Comments ↓

IMG_7814Gästbloggare: Åsa
Det är fredag eftermiddag och Ludwig sitter vid sin dator i min säng och spelar spel. Det är lugnt och skönt och kvällen kommer att bjuda på mys och åter lite till mys. Coca-Cola, munkar och chips står på menyn. Och minst två tecknade filmer. Veckan som varit har bjudit på utmaningar. Det började förra fredagen med en tripp till akuten. Jag hade riktigt ont i min mage. Detta medförde att Ludwig fick stanna hos sin pappa tills i tisdags och sedan dess har jag fått kombinera toalett besök med ett glatt humör och en tjeck attityd.

När dessa saker inträffar blir jag väldigt medveten om vilka värden vi till mans gement har i livet. Vi ska förverkliga oss själva. Vi ska ha fina utbildningar och vackra hem. För att inte tala om perfekta barn!  Men så plötsligt händer det. Magen klappar ihop och då rasar allt. En blir påmind om hur sköra vi människor är. Att vi inte alltid klarar att utföra de åtaganden vi för tillfället har tagit oss an.

Då mitt i allt kaos kommer insikten åter igen till mig. Den insikt som sedan åter igen kommer att falla i glömska:
–  Jag är skör.
– Jag är bräcklig.
– Jag klarar inte allting själv.

IMG_7813 IMG_7815
Men det är ok för imorgon är det en ny dag då jag kan med de medel som tillhör mig gestalta det som är viktigt för mig i mitt liv. Det handlar då inte om ett perfekt hem eller en lysande karriär eller ett fint yttre att visa upp för världen att beskåda. Det handlar om enkelhet. Om närhet och om kärlek. Om att få vakna upp varje morgon och andas in livet. Att ha människor där nära mig som är äkta. Men mest av allt handlar det om en andlig styrka och frihet. Den sträcker sig över alla gränser och möjliggör mirakel att ske. Om än i den egna fantasin. Jag är glad för varje dag Jag får möjligheten att manifestera dessa mirakel i all den enkelhet de kräver. Att tacksamt böja mig inför de livsvillkor som är mina och att göra det bästa jag kan med det jag har. Då kommer jag till insikt. Min bräcklighet har förvandlats till styrka!

Jag avslutar med ett citat från okänd:
”Embrace the glorious message that you are.”

Glöm inte det!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerat i Åsa, Blogg Märkt med: , , , , , ,

gästbloggare: Vårkänslor

Posted on by Anna Oredsson — No Comments ↓

IMG_7473Gästbloggare:  Åsa
Klockan är snart sex på morgonen och utanför mitt fönster är himlen blå.  Allt är så där fantastiskt orört som det bara kan vara under de första timmarna av dagen. Innan allt drar igång. Jag älskar den här tiden. Hjärnan är utvilad och allt är nytt.

Jag har burit på en personlig konflikt under en tid och lösningen till denna konflikt fick ett avslut i torsdags. Jag kunde slappna av efter en hel del inre spänningar. Detta är givetvis ingenting Ludwig vet någonting om men han fick vara med och fira. Coca-Cola popcorn och film stod på menyn! (Fast det bara var torsdagskväll!)

Eftersom jag varit så ockuperad av denna konflikt måste jag nu något försenad ta tag i mitt arbete som egen företagare. Löne-arbetet måste slutföras och arbetsgivardeklarationen ska in till Skatteverket. Jag måste rapportera till pensionsvalet och lämna in papper till försäkringskassan.  Ansökning till kommunen angående sjuklönekostnader står även på listan. Ja och sen var det det där med lönesamtal och löneförhöjning.  Assistenternas semestrar ska  planeras. Frågan är om jag kommer behöva anställa nya sommarvikarier? Det är en utmaning. Tur att jag älskar utmaningar!

Ärligt så är jag otroligt stolt över mig själv. Jag kan ju! Den största vinsten var nog hand- och armrekonstruktionerna. Jag har ju nu kontroll på mina rörelser på ett helt annat sätt. Hand operationerna har möjliggjort en obehindrad tillgång till användandet av mobiltelefon och dator. Att äta med vanliga bestick och hålla i ett glas var också en gigantisk vinst.

Allt detta bidrog till ett ökat självförtroende där jag kunde börja ställa krav på min omgivning i stället för tvärtom. Det som till en början inte var förhandlingsbart blev nu förhandlingsbart. Det som från början var hugget i sten var inte längre givet. Ju gladare jag blev desto mer goda saker kom i min väg. I dag är jag helt övertygad om att ”attraktion of law” fungerar. Den ”universella lagen” om att lika attraherar lika. Om jag är positiv så attraherar jag positivt och så vidare. Nu kunde jag ta upp kampen om min son. Ja, det har varit en kamp.

IMG_7474 IMG_7475

Jag avslutar med ett citat från Buddha:
”Allt vi är, är resultatet av vad vi tänkt. Sinnet är vårt allt. Vi blir vad vi tänker.”

Vi ses!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerat i Åsa, Blogg Märkt med: , , , , , ,

Gästbloggare: förväntningar

Posted on by Anna Oredsson — No Comments ↓

IMG_7435Gästbloggare: Åsa
Ännu en vecka har passerat och två assistenter har använt min toalett för att gå in och kräkas. Magsjuka med andra ord! Ludwigs födelsedagsparty blev inställt då han var sjuk. Ludwig med influensa. Jag med influensa. Assistenter med både lunginflammation och halsfluss. På grund av detta stoppades även party försök nummer två. Istället för söndag så fick det bli måndag annandag påsk. Givetvis tyckte jag synd om Ludwig. Den energin tänkte jag använda till att fixa ett riktigt bra födelsedagsparty!

En disco lampa blev inköpt. Ballonger blåstes upp. Både sådana som lyser i mörker och vanliga. Nya fina planscher dekorerade vi Luddes rum med. Vimplar och terpentinet köptes in. Och ett glitterdraperi. Ljus med tomtebloss effekt  och till sist ett rejält gäng med helium ballonger! Chips  popcorn ostbågar och godis införskaffades. Tårta och kakor köptes. Sen bakade vi cup cakes med grön glasyr!

Nu hade jag det perfekta partyt men på grund av att jag i sista sekund bytt tid inga barn! På Söndagskvällen var det bara en som förmodligen skulle komma men systern hade blivit magsjuk så det var inte säkert. Två barn var borta på påskmiddag. En hade åkt till sin pappa. En annan hade en morfar som fyllde år. Ett syskonpar kunde inte komma då  flickan kräkts hela natten. Och där var den igen… känslan av att inte kunna göra tillräckligt…Känslan att Ludwig skulle bli ledsen…

På morgonen hintade jag  att det kanske bara blir Irma som kommer och ett helt fat fullt med cup cakes. Svaret jag fick var så fint:

– Bara Irma och jag? Det kan ju faktiskt bli mysigt. Jag är glad bara det kommer någon….

IMG_7437

IMG_7436
Det blev party. Det  kom barn och de hade roligt. Ja alla utom en. Han hade ingen lust att leka med de andra. Han ville vara med mig. Lite stressad försökte jag bemöta honom och finnas till hands. När det var tio minuter kvar av kalaset så talade han myndig om för mig att ringa till hans mamma och be henne komma och hämta honom. Jag frågade  honom varför och svaret var så tokigt att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta:

– Ta inte det här på fel sätt nu. Men jag har varit på bättre kalas. Blev du ledsen nu?

Jag replikerade att lite ledsen blev jag.  Han svarade med att klappa på mitt sprayade uppsatt hår. Inte jämsmed utan åt fel håll så att jag fick en tuppkam! Min assistent Tessan stod en bit längre bort och bet sig i läppen och tittade ner för att inte falla ut i skratt!

Ludwig var iallafall supernöjd med kalaset och resten av barnaskaran med för den delen. Dessutom var mamma helnöjd!
Slutet gott. Allting gott.

Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerat i Åsa, Blogg Märkt med: , ,

Gästbloggare: Leve vardagen!

Posted on by Anna Oredsson — No Comments ↓

IMG_6822Gästbloggare: Åsa
Smärtan kom som i vågor över mig samtidigt som respiratorn fortsatte att pysa. Jag försökte prata men någonting  i halsen gjorde att jag inte kunde. Så fort jag kallade på  uppmärksamhet så gav de mig  morfin. Men jag hade inte ont. Jag hade ångest. Var var Ludwig? Jag ville ha mitt barn. Ge mig mitt barn skrek jag men inte ett ord kom från mina läppar. Sorgen blev större än mig själv och morfinet gjorde allt overkligt. Jag var fångad i denna mardröm. Snälla söta lilla barn. Förlåt mig för att jag inte är hos dig…

Den här känslan ligger fortfarande djupt rotad i mig. Jag var ju påväg att ”lämna” kvar mitt eget  barn i livet. Han var bara två år och han behövde sin mamma.

Detta gör mig idag till den värsta sortens ”hönsmamma”.

– Håll i dig!

– Gå försiktigt ner för trappan!

– Var inte ledsen! Var för Guds skull inte ledsen. Vad som helst men inte ledsen! För djupt inom mig har jag för min inre syn tvååringen som gråter och undrar var mamma tog vägen.

Ni förstår själva att det finns en hel del för en sjuåring att dra nytta av sådär fem år senare. Jag har insett att detta något melankoliska sinnelag inte fungerar! För barn nosar sig till föräldrars svaga punkter. Iallafall min son.

– Mamma kan vi köpa munkar?

– Nej du får vänta till fredag.

– Du är dum! Du är alltid så himla dum!

IMG_6823Herr ” dramaqueen ”fortsätter med att  falla ner i sitt eget knä och se ut som han sålt smöret och tappat pengarna. Han får alla mina dunkla minnen att tända på alla fyra cylindrarna. Det är nu jag försöker att vara den pedagogiska mamman.

– Du kan inte bli arg.

Jag hinner inte längre förrän Ludde håller för öronen.

– Jag hör inte vad du säger! Du är så himla dum hela tiden!  

Sen far han in på sitt rum och jag kan inte följa efter eftersom att jag inte sitter i rullen.

Jag inser följande. Det är läge att byta taktik. Min son har ingen nytta av mitt ”daltande.”Barn testar gränser och  nosar sig till svagheter och det  är en stark och glad mamma Ludwig behöver. Därmed är jag tvungen att inse att jag lever! Jag lever och Ludwig mår bra!  Det intressanta är att herr ”dramaqueen” till stor del lägger ner när han märker att jag blivit immun! Länge leve tjafs om vardagligheter! Sådana tjafs som mammor faktiskt vinner emellanåt. Vardag är friskt! I det absolut mest ordinära vilar det stora.

Livet självt! Varje dag tillsammans med nära och kära är en gåva. Är det någonting gott som har kommit ur detta så är det just den förståelsen.

IMG_6821

Allt gott!
Åsa

…………………………………
Gästbloggare: Åsa
Skadenivå: tetraplegiker
Barn: Ludwig 8 år
…………………………………

Publicerat i Åsa, Blogg Märkt med: , ,